Author Archives: admin

God Jul – Julkalendern 2014

Ännu ett år har vi bevisat att Sveriges graffitiscen är både bred och djup. Tack till alla er som deltagit, skickat in bilder och text, förlag på luckor, följt kalendern och ni som gett konstruktiv kritik. Tillsammans har vi gjort denna kalender! Så här i avslutningen är jag både inspirerad och peppad för ett nytt år med målande!

 

Kan ändå inte låta bli att nämna machokulturen och den osynliga hierarkin. Subkulturen håller sig fast trots att den utmanas av både internet och den utveckling som skett av både många nya utövare och en allt större publik av efterföljare. Jag tror att det är en tidsfråga tills när subkulturen helt måste släppa taget om graffiti-ismen. Subkulturen är fascinerande och intressant men den har ingen ensamrätt på graffitin. Subkulturen i Sverige utmanas dessutom av den breda stora graffitiscen och nya formen av subkultur som är global och internationell – mycket tack vare internet.

 

Subkulturen, nationellt och globalt har detta gemensamt. Graffiti handlar om gemenskap. Graffiti handlar också om kreativitet och skaparglädje. Men mest av allt är det färg och form, som i betraktarens öga och med subkulturens godkännande får stämpeln graffiti oberoende av teknik eller material. Därför är det extra roligt att här i kalendern visa upp traditionell graffiti i den form jag älskar som mest. Med outlines, seconds och Highlights. Med bokstäver och characters. Med fyll och bakgrund. Med både pieces och burners. Både linjeväggar och panels. Graffiti lyser upp mitt liv. Jag hoppas att denna kalender får leda fler människor till graffitins ljus. Samtidigt önskar jag själv vara ett ljus i graffitivärlden. Både som förebild och som deltagare. Men främst av allt som vittne om världens ljus, Jesus Kristus. Så sant som jag är både frälst och räddad. Ni finns alla på min bönelista. Graffitisverige och alla dess utövare. Min bön är att vi ska fortsätta göra de grymmaste målningarna och fostra de bästa målarna, samtidigt som vi är förebilder i att tillsammans forma den bästa graffiti-scenen som finns med en positiv och inspirerande kultur.

 

God Jul till er alla! Ta hand om er och er familj.

/ Victor

Här kommer två hälsningar från två av swedens finest writers.

oldIMG_4743
 Smet hälsar – from russia with love!

10841388_514345168705302_943018463_n
Moks hälsar – God jul! Va kärleksfulla mot varandra!

Lucka 24 – Abyss – Julkalendern 2014

Jag skriver Abyss. Eller så snarare målar jag den bokstavskombinationen. Jag känner faktiskt inte att jag kan kalla mig en writer. En writer enligt mig är någon som går ut hårt för att få upp sitt namn på gatan med bra stil, t ex Tomcat eller Triss. Jag är väl mer en graffitikonstnär hur löjligt det nu än låter. Eller en graffiti artist om man ska slänga sig med engelska termer. Visst har jag målat en hel del olagligt, det är ändå det som till viss del är kärnan i graffiti på något sätt, men jag har aldrig haft ambitionen att få upp min namn. Även om jag har stor respekt och beundran för dom som fokuserar på det, så är det aldrig något jag har satt högst. Formen på bokstäverna har alltid varit överprioriterat underlaget så att säga.

IMG_0841

 

Allt började med att jag och min bästa kompis började intressera oss för graffiti och tags, mycket för att hans storebror målade. Han var en ganska känd tågmålare och jag minns att vi smög in på hans rum och tittade på hans skisser, foton och sönderbombade inventarier med stor nyfikenhet och förtjusning. Så småningom började vi förstå att det var ut med tunnelbane- och pendeltågslinjen man kunde kolla på graffiti, som i stort sett var helt obuffade på den här tiden. I samma veva började vi springa runt och fotografera alla målningar vi gillade och jag tror aldrig jag kommer att återfå en sån övermäktig känsla som när vi upptäckte Bromsens industriområde vid decennieskiftet 80–90. Vi var 10 år och blev helt sanslöst hänförda. Burners av Circle, Wierd, Card och Pure var något högt över det vi hade sett dittills. Intresset höll i sig men idén att själv börja måla kändes avlägsen och främmande. Att skaffa burkar och smyga ut mitt i natten kändes som en omöjlighet.

 

DSC_0898

 

Ungefär fem år senare hade jag börjat att åka mycket skateboard och jag var särkilt imponerad av P-nut och hans kompanjoner från BAB crew. När jag upptäckte att han var en av de coola skejtarna i Fryshuset i Stockholm så närmade jag sakteliga honom med mitt graffitiintresse. Jag hade fortfarande inte gjort en enda piece men hade enligt mig själv och mina vänner börjat bli hyfsat vass på att skissa. Jag visade några skisser för P-nut som redan hade fattat hela grejen med att racka burkar, måla tåg och bomba. Han blev märkbart imponerad och föreslog att jag kunde göra hans skisser som han sedan kunde måla. Lika sjukt som det låter nu, lika mäktigt kändes det då, att jag skulle bli P-nuts hemliga ”spökskrivare”. Efter en mängd skisser och målningar så föreslog han att jag skulle följa med och knasa. Jag vet inte om det var medvetet, men han påstod att han inte förstod skissen och jag behövde hjälpa till. Där och då, på ett brofundament i längst pendellinjen i Trångsund, hade jag sprejat mina första lines. Sen den dagen är jag fast. Så big up till P-nut som fortfarande är en god vän, 20 år senare.

WATR
En av de fetaste grejerna med graff är den community man får ta del av som målare. Tack vare internet har det blivit enkelt att få eller ta kontakt med målare runt om i världen. Att resa har varit en stor del av mitt grafftiiliv och att träffa och måla med folk man respekterar och ser upp till är nästan större än målandet självt. Visst finns det baksidor med nätet och Instagram, man bli ganska blasé av att matas med så mycket bilder hela tiden att man sällan blir imponerad nuförtiden. Även stilarna har blivit mer likriktade vilket gör att det inte känns lika spännande att komma till ett nytt land längre. Förut var stilarna mer lokala, vilket hade en viss charm. Men jag tycker väl ändå fördelarna med kontaktnätet väger upp. Och även om det på ett sätt känns sjukt töntigt med likes på Instagram kan jag inte sticka under stolen med att det känns rätt coolt att få en like av t ex Seen.

 

P1070304

Finland, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, USA. Listan kan göras ganska lång på länder där jag målat och träffat några av de i mitt tycke bästa målarna som finns, personer jag knappt kunde drömma om att få måla tillsammans med. Köpenhamn är den fetaste staden jag har besökt graffitimässigt. Den har allt. Bra stämning, riktigt bra writers, det rullar panels på tågen, streetbombing i världsklass och feta fames. De som inspirerat mig är oftast målare som har ena foten kvar i traditionell graff och andra foten i nytänkande och exprimentlusta. Blir det för innovativt är det lätt att graffitikänslan försvinner, är det för traditionellt blir det endast kvar hyllningsmåleri till en svunnen tid. Egs, Cazter, Nomad, Dmote, Sage, Jurne, Rage och Dems är enligt mig bra exempel på folk som har en bra balans.
 DSC_0445
Till sist vill jag säga att även om graffiti är något av det viktigaste i mitt liv så ska man inte ta det på för stort allvar. Det är färg och form på en yta, det är meningen att det ska vara roligt.
//Abyss163 – KCN – PUBB
Instagram @abyss163

Lucka 23 – Polar – Julkalendern 2014

DSC_0123

 

Min tag är Polar, började skriva det i slutet på 1994.. Hade haft en del andra tags innan men jag gillade bokstäverna o möjligheterna med det ordet, och dess betydelse. Så sedan dess så är det den tagen jag kört mest med, drar en hel del andra tags nu förtiden också, dels bara för att det är kul o testa andra bokstäver och former osv, samt att det kan va nice o gömma sig bakom andra tags ibland… Är med i Kcn och Cnr.

 

DSC_0106

 

Graffiti betyder otroligt mycket för mig, så mycket glädje, så många resor och minnen, frihet och ett sätt att fly från vardagen…men även stor frustration och besvikelse, graffiti är som en bergochdalbana. Runt 2006 efter några års depression med självmordstankar o annat skit, så var det graffitin som fick mig att börja tänka på ett annat sätt o se positivare på livet, så man kan väl säga att, graffiti saved my life!

 

DSC_0026

 

De graffitimålare som haft störst inverkan stilmässigt för mig genom åren är Skil, Erse, Sken, Dyre & Mint, men även den danska och tyska och framför allt berlin/hamburgscenen har vart en stor inspiration. Nu förtiden så tycker jag att inspirationen kommer från alla möjliga håll både inom och utanför graffitivärlden.

 

DSC_0074

 

Caps och cans är en djungel nuförtiden, det finns så många valmöjligheter att man kräks. Personligen målar jag med allt som kan färglägga en vägg, men burkar med högt tryck, typ mtn Hardcore o andra highpressure varianter tillsammans med Montana Black är väl favoriterna. Caps som jag använder mest är NY fatcap, Orange fat, Needle cap och Astro, vill man ha smalare kan man lära sig att strypa capsen…

 

DSC_0028

 

Till alla er som läser tänk på att ha så kul som möjligt när ni målar o ta det lugnt med spriten… var noga med maskering o fingeravtryck och annat som kan sätta dit er…storebror ser dig!

God jul! / Polar @polarsthlm

Lucka 22 – Fuksh – Julkalendern 2014

snabbklipp

 

Upptäckte det här vi gör sent, växte upp på bondgård och såg inte graff förrän en bit in i tonåren och då var det något så exotiskt att det tog ett tag att närma sig det. Drog min första tag ´91 men då visste jag inte något om något. Lärde mig via fältstudier, tidningar, böcker, filmer och kompisar till kompisar mer och mer och blev hela tiden mer fascinerad. Första målningen gjorde jag ´94 men blev så missnöjd att jag inte fotade och gav fan i att försöka igen på ett år. Det var en “Mjölk” i silver gjord med Motip och originalcaps, och den var pimpad med nitar som kom ut ur 3d:n. ´98 tog jag mig min nuvarande signatur Fuksh, en förkortning för Mr Fukshitup och menat lite ironiskt för jag var noga med vad jag gjorde och tyckte mer att jag snyggade till än förstörde. Med tiden har jag kommit att tänka på det mer som ett abstrakt utrop som de visuella ljudeffekterna i gamla Batmanserien: “Sock”, “Pow”, “Fuksh”. Gillar att stapla text så har börjat skriva ut hela betydelsen igen eftersom de nio bokstäverna blir tre rader om tre. Eller så kortar jag ner till Fks alternativt Fksh, första gången var jag nog ganska inspirerad av Pike som gjorde jäkligt mustiga grejer med sitt Pke.

 

Namnlöst

 

För mig är graffiti en frihetsgrej, ett sätt att visa att man finns, en krydda i vardagen. Har alltid varit lite rastlös och när man började festa var jag lite lagom intresserad av det. Tog ofta med mig en väska burkar på festen och så fick man se vad det blev. Blev det tråkigt så drog jag bara ut och piecade något istället. Det har aldrig varit ett måste, ibland lite mer och ibland mindre, men vet inte om jag någonsin kommer sluta. Finns så många manér att prova på, stilar och koncept att leka med. Fina spots att leta rätt på och färglägga. Har varit mer intresserad av att hitta udda miljöer än att köra rätt upp i folks ansikten. Lite för att det är det allra svåraste: att komma på snabba saker som funkar på stressiga ställen men som ändå har mycket stil. Jag har alltid varit avundsjuk på bombare som kör bra och enhetliga grejer och verkligen jobbar in sitt namn. Själv kommer jag i stort sett dagligen på ett nytt sätt att skriva min tag och håller mig sällan till någon enhetlig stil. Det håller ju inte, de få gånger jag ska dra en kråka ute måste jag stå och fundera på vilken stil jag vill köra just då. Folk brukade skämta om att jag kunde börja konsulta writers med nya sätt att skriva deras signaturer på. Nä massproducering var inte för mig, jag vill att varje grej jag kör ska ha sin egen personlighet.

 

IMG_4677

 

Sverige har en otroligt bubblande och spännande graffitikultur, kommer nya saker hela tiden. Mest imponerad är jag över hur det lyckats komma upp så mycket genom åren i Stockholm och särskilt de senaste tio-femton åren när klimatet bara hårdnat och hårdnat. Vi hade även en kul scen i Uppsala när jag kom upp med bl a Maes, Zap och Frankenstein som körde mer konst än graff, och TWC-grabbarna som var jävligt graff och körde en rätt enhetlig modernare stil. Maes var en av de som sporrade mig att verkligen pusha mig, sjukt mycket talang. Annars hängde jag mycket med Rider och piecade, till slut bildade vi ett crew. Det var vi och två nära vänner till, Rider myntade Studs crew som ju på engelska betyder nitar, eftersom vi alla fyra vuxit upp på punkmusik. I början förkortade vi till ST men insåg snart att det fanns ett annat ST i Götlaborg: Svensktoppen tror jag deras stod för. Då skrev vi ut hela och kändes rätt schysst att skriva fem bokstäver istället för de ack så vanliga tre-bokstavs-crewen. Sen har crewnamnet i efterhand även kommit att stå för “Sunny Times Under Dark Skies”.

 

IMG_4416

 

Jag inspireras av ny och gammal graff från världen över men gillar framför allt ödmjukhet hos andra målare. Finns många som kanske impat med stil och dedikation men som är lite stjärtiga i attityden. Till exempel det här med att man målar på andras egendom och det är ok men sedan målar någon annan över ens piece och då är det fan inte ok. Nu har jag inte för vana att måla över andra, blir själv övermålad och tycker kanske inte det är kul men det är väl bara att ta tillbaks väggen om man kände så starkt för den. Kaos är ett bra exempel på en sjukt duktig och dedikerad målare med hög profil och samtidigt den softaste attityd jag stött på. Han bad om ursäkt en gång när han lagt en färgsprakare över en oifylld throwup jag hade på linjen, utan att jag sagt något om det. En annan målare som imponerat med framförallt sin envishet är Glue från Uppsala. Minns när hans första pieces dök upp i stan, bokstäverna såg ut som kräksjuka amöbor men det var stora pieces med många färger. På ställen där andra knappt drog en tag. Även om hela stan hatade hans stil så pushade han alla att synas mer på gatorna. Sedan utvecklade han sin konstiga och helegna stil vidare och även om jag först inte gillade den så kändes det jävligt fräscht att se något som sticker ut såpass och till slut knockade den mig. Alldeles för många som kopierar det som är mest poppis för tillfället och bara använder de attribut som är på modet just då. Hej till polarna i PNP, IB, CP, MIS, TWC, med fler med fler.

 

burner street

 

Till alla er som läser och kanske är på väg upp i graffen nu vill jag bara säga en grej till om beefandet. Det kan vara en bra sporre och lite kul med beef men det känns som innebörden förändrats. Förr var det ofta att man försökte göra fler och bättre grejer på bättre ställen för att knäcka varann, men känns som att det mer och mer blivit att man bara hotar och spittar varann och det blir i alla fall inte jag imponerad av.. Blir du övermålad så gå dit och gör en ännu bättre över istället för att bara gå och spitta väggen.

/ Fuksh
@Fuuuuksh
http://studscrew.tumblr.com/

Lucka 21 – Dotse – Julkalendern 2014

20141019_094359437_iOS

Min tag är en process som började för nästan exakt 30 månader sen då jag fortfarande försökte förstå mig på bokstavsstruktur etc. Jag tyckte att bokstäverna S & E var coolast så det var de jag lekte runt med ett tag. Men i en skiss jag gjorde 10 Juni 2012 (som även finns på instagram) så ritade jag ett öga i slutet på S:et som folk tyckte såg ut som en punkt så jag la till det på skoj. Jag tyckte dock efter ett tag att det var skumt att ha en punkt i namnet så jag valde att lägga till dot istället och tagen fastnade. Men nu ser jag det mer som en skön bokstavskombination än ett domännamn såklart och det är därför det uttalas dotse och inte dot se.

20140724_184953677_iOS

Jag inspireras utav målare som t.ex. Urge, Cakes, Storm, Rekor, Nug & Mek. Lite annorlunda blandning kanske men jag försöker fixa någon kombination mellan wildstyle och grafiskt minimalistiska pieces. Jag gillar att jobba i svart och vitt (Dock brukar det alltid bli målningar i färg i slutändan av någon skum anledning…) p.g.a. att det är två färger som passar till allt och jag älskar kontrasten mellan dem. Det känns också så naket att inte täcka piecen i massa färger och effekter. Den ska helst kunna se bra ut utan det enligt mig.

 

20140529_175227210_iOS

Sveriges graff generellt sätt anser jag har drunknat lite i eurotrash-stilen. Det har på sätt och vis slukat de andra sköna stilarna. Missförstå mig inte, jag gillar hur härlig, skön & rå eurotrash är. Tycker den är en utav de mest kreativa stilarna också då man kanske inte riktigt håller sig innanför de ”traditionella graffitiramarna” och är mer spontan. Tror att fler och fler kommer röra sig mot en mer cleanare stil inom eurotrash-stil i framtiden som kommer vara mer grafisk och geometrisk men vad vet jag :) Kan lika gärna bli att folk bara går loss med alla slattar de har och sen drar lines ovan på det.. Lite som Carolina Falkholt.. typ.
20140225_181249564_iOS
Mina favoritburkar för tillfället är 94 från spanska montana pga det låga priset, kvalitén & låga trycket. Jag gillar att kunna ta min tid ibland och bara stå och pilla liksom. Att kunna stå där och måla ensam med musik i lurarna i flera timmar och se hur målningen sakta växer fram. Det är helt klart en utav de bästa känslorna som finns enligt mig. Att skapa något, någon eller en plats bara utav lite färg. Capsen jag oftast målar med är Astro, banana & den gamla level 1-capen som de tyvärr nyligen slutat sälja. Har dock tyvärr inte testat så många burkar eller caps än men det finns det ju massa tid över för att göra.
20130915_155604000_iOS
Jag skulle vilja hälsa: Emmilou, Gouge, Sake, Metus, Bus, Tenk, Wallery & Urbn arts och att kvantité inte alltid går före kvalité.
God Jul o Gott nytt år era färgprickiga individer!
/ Dotse

Lucka 21 – Spöke – Julkalendern 2014

Min tag är Spöke eller spoke27 som är en mer internationell tag. Det var under en period då jag exprimenterade en del med olika tags och bokstavs kombinationer . Jag skrev något nytt varje gång jag målade och utmanade mig själv på det viset.  Just då var min son helt besatt av spöken, vi både pratade och ritade dom i flera veckor. Precis som barn ofta gör tröttnade han och hittade något annat att fokusera på.  Jag däremot kunde inte riktigt släppa bokstäverna som sedan blev mitt alias.

 

image (4)

Graffitin betyder allt för mig. Förutom mina barn och min familj är det min största kärlek i livet. Jag blev far vid en väldigt tidig ålder och behövde därför ta ett helt annat ansvar än mina jämnåriga vänner. Helt plötsligt kunde jag inte prioritera mig själv först,  utan var och är alltid förälder i första hand.  Graffitin blev då min fristad,  någonting som bara var för mig. En plats där jag kunde skapa och fly undan den ”riktiga” världen utan att behöva tänka på något eller någon annan.  Det har fungerat som en form av psykolog  som hjälper mig att bearbeta allt som sker i vardagen och få utlopp för aggressioner/frustrationer. Även ett utmärkt sätt att träffa nya människor  och njuta av livet.

 

image (3)

Det finns givetvist många graffitimålare som inspirerar och imponerar på mig. Men dom som har gjort störst  intryck hos mig är utan tvekan:  Paze (Ted) och Swet (Tws, Fatboys).  Båda två är extremt drivna och gör pieces i både kvalité och kvantité. Det var efter jag träffade Paze som jag verkligen försökte utveckla min stil och började måla mer för att hänga med i deras tempo (vilket jag aldrig lyckats med).  Han presenterade mig senare för Swet som är en målare jag alltid kommer att se upp till. Han är enligt mig en av dom bästa målarna i världen.  Hur han lyckas leverera över 300 ”funky” pieces varje år, samtidigt som han balanserar yrkes och familje livet  är helt otroligt. Det är med
stolthet jag målar tillsammans med dem.

 

image (2)

Det var en varm sommarnatt.  Jag, bliss, bail och oboy satt i bilen påväg till godsyarden.  Vi gick ur bilen när vi anlände och pratade ihop oss om de sista förberedelserna innan det var dags.  Från ingenstans glider en polispiké upp och började omgående fråga vad vi gjorde på platsen.  Vi förklarar att vi bara skulle pissa och var påväg till den lagliga väggen för att måla (då dom redan sett burkarna i bakluckan).  För att inte avslöja vår lögn blev vi tvunga att åka till väggen tätt följda av pikén.  Väl där bestämde vi oss för att djävlas med poliserna som förstört vår natt och gjorde då en simpel straighletter piece av registreringssklyten på deras piké  samt en gris utklädd till polis.  Precis som väntat körde samma bil förbi både under tiden vi målade och nästa gång när vi var klara. När dom ser målningen blir dom genast irriterade över valet av character. Medans den ena polisen frågade ut oss om varför vi målat något sådant,  upptäckte den andra exakt vad det var vi hade skrivit. Han blev fullkomligt ursinnig, började sparka på registreringsskylten och hotade oss med en natt i häktet. När vi stått och käftat ett tag bestämde dom sig för att lämna oss ifred.  Dagen därpå när vi skrattat åt händelsen åkte vi tillbaka till väggen för att få dagsfoton.  Då hade poliserna hunnit före oss, köpt en svart sprayburk och spittat hela vår piece med samma registreringsnummer som bilen vi åkt med föregående kväll.  Vi fixade till piecen och la till en pratbubbla vid grisen med citatet ”well played”.

 

image (1)

 

Jag började måla så pass sent som 2007 vilket innebär att jag tillhör den nya generationens målare. Därför kan jag endast uttala mig om hur jag tycker att sveriges graffitiscen ser ut idag. Stilmässigt tycker jag att den har utvecklats fruktansvärt snabbt de senaste åren och har hunnit ikapp många länder i europa som har legat steget före tidigare. Man har brutit sig ur den traditionella ”svenska” stilen och börjat  utforska nya former och tankesätt.  Givetvist har tillgången till internet en direkt koppling till detta då det har blivit så lättillgänligt att gå in på någons instagram eller tumblr och bli inspirerad. Det positiva är att man lättare kan följa sina vänner eller någon man tycker är duktig. Även träffa och interagera med målare över hela världen, vilket gör det lättare att hooka och måla med folk när man reser.  Nackdelen är att det blir svårare att sticka ut stilmässigt, för att göra det måste man vara extremt innovativ och hela tiden ligga steget före med idéer.

 

image (5)

Jag skulle vilja passa på att hälsa till mina vänner: Bliss, Paze, Burek, Storm, Nexr, Swet, U&ir1, Fuls, Name, Roins, Gouge  och säkert många fler som ligger mig varmt om hjärtat!
Ni kan även följa mig på Instagram: SPOKE.27

God Jul & Gott nytt år!
/ Spöke

 

Lucka 21 – Down – Julkalendern 2014

Svårt att svara på varför jag valde Down, men jag hade letat i flera år efter en sign som börjar på D och som jag identifierar mig med. Tidigare har jag kört ett gäng bra och mindre bra signaturer som Linx, Atom, Ace och Daunter. Haha det här var alltså innan jag insåg att man bör kolla upp innan om nån annan lirar samma sak. Det var egentligen när jag körde Daunter som jag fastnade för bokstaven D.  Daunter var schysst, men lite för långt. Efter mycket snickrande och filande med bokstäver som jag tycker om hittade jag DOWN, vilket kändes helrätt. Jag kan vara lite så där ibland, nere och grubblande du vet. Fundera på varför vi existerar, om utomjordingar finns och varför man inte ska äta gul snö. ;)

Bild 1

Snösätra 2014, Ett rätt redigt soloprojekt från Snösätra. Man ska absolut inte underskatta tiden det tar att göra en sån här stor vägg själv.

 

Intresset för färg, form och målning i allmänhet har alltid funnits där. Det var dock under 2001 när jag hittade en tysk graffitisida med mycket wildstyle skisser som intresset tog fart. Haha, jag minns hur jag satt där på ett 56k modem och tokladdade skisser. Bredvid mig fanns en äggklocka för att påminna mig om att dagens surftid snart var slut.

 

Till en början skrev jag ut skisserna och färglade dem i skolan. Jag kunde aldrig förstå hur dom var uppbyggda eller hur det fanns folk som kunde göra så sjukt tunga skisser. Sugen på att knäcka gåtan började jag göra egna skisser. Alltid med en linjal i högsta hugget, eftersom wildtyle endast handlar om exakt raka linjer (en nu mer reviderad föreställning *skratt*).  Första piecen gjordes i skolan med maskeringstejp och Biltema burkar, texten löd MILK. Man kan säga att reaktionerna inte lät vänta på sig när plywood målningen hängdes upp ovanför skolmatsalen. Jag vet inte hur, men vi undgick både stryk och andra tråkiga påföljder.

 

Bild 2

Solid Sound 2014, Andra delen av väggen, Furious Crem, jag och Awone. Jag stod för karaktären och hela bakgrunden. Det finns en till del av väggen med Cask, Kid, Awone och Cutes.

Cutes inspirerar mig enormt. Det är få som orkar anordna stora jams och event, som man sen kanske inte ens målar själv på. För mig är det stort att skapa en mötespunkt för målare från hela Skandinavien där tanken är att alla andra ska ha det så bra som möjligt. Ett par andra som imponerat stort på mig är Awone och Furious Crem. Få målare av den kalibern är så otroligt öppna och ödmjuka som de är. Jag minns Solid Sound 2014, där kommer jag som färskingen från Stockholm och ändå låter dem mig styra upp hela produktionen. Låter mig måla bakgrund i princip in i deras målningar och diktera färgscheman. Det är något man inte upplever varje dag.

 

En annan som inspirerat mig mycket är min vän Holem från Paris. Han är sanslöst ödmjuk och en riktigt förebild för mig kring hur man kan dela med sig av sina kunskaper. Dessutom lyser han alltid med sin positiva energi och skratt, han är helt enkelt en person som man inte kan låta bli att digga. Slutligen vill jag nämna Soe som förmodligen har gjort mest för den Svenska graffkulturen i modern tid genom att skapa famet i Snösätra. Famet utmanar inte bara nolltoleransen, utan höjer ribban för alla målare i landet. För mig har han inte bara skapat ett landmärke i den svenska graffhistorien, utan i hela den svenska konsthistorien.

Bild 3

 

Om tio år föreställer jag mig att jag är familjefar och jobbar som marknadschef eller driver eget. Förhoppningsvis bor jag och familjen i en villa lite på landet med närhet till naturen. En stor dröm är att ha en egen ateljé eller garage som jag kan måla i. Stilmässigt hoppas jag ha lärt mig hur jag kan blanda ihop min text med min abstrakta stil jag målar på canvas. Det hade varit grymt schysst med en egen vägg på tomten också, graff barbeque kallar jag det!

 

Bild 4

 

Mitt bästa råd till de yngre är att aldrig sluta lära sig. Det som driver mig framåt är att alltid utvecklas och komma på nya lösningar. Missunna inte heller andra konstformer än graff, jag har lärt mig massor genom att måla t.ex. landskap och djur. All konstnärlig lärdom ger nya verktyg som sen kan användas inom graffen.

 

Bild 5

 

Jag vill ge ett stort tack till: Saus, Holem, Cutes, Soe, Appear37, Cask, Awone och Wofs för allt ni lärt mig och bidragit med till min utveckling.

/ Down

Lucka 20 – Razta IWH – Julkalendern 2014

Min tag är många men den jag jobbar på och utveklar mest just nu är RAZTA IWH. Den valdes utifrån min tidigare fascination för -och fördjupning av rastafrikulturen. Rastafari handlar mycket om att sprida ett budskap och det gör jag via min tag. Passar också bra med tanke på att måla för mig är ett sätt att få en paus, man rastar helt enkelt :)

IMG_1698

Back in the days var då man skulle ha skippat drogerna och målat mer. När man ändå inte visste nått om konsekvenserna. Till dig som är i början av dina days. Fack va dom säger, man lär sig på vägen.

IMG_1487

Graffiti betyder allt för mig. En hörnsten för och inkörsporten till den stora världen som kallas konst. Jag är dyslektiker så när andra barn rita hästar och hundar eller va fan det nu kunde va så ritar jag bokstäver för det var det som förbryllade och fascinerade mig.

 

IMG_0333

Vill tacka den graffitimålare som såg mig och förklarade att det var graffiti jag ritade. Big up KOMA IWH.

 

resturang kvarnen

Om 10 år är jag heltidskonstnär och fortsätter att utväcklas och experimenterar. Hoppas på att graffiti har en given plats i det offentliga rummet som gör att städer utvecklas, förändras och rör på sig.

 

Graffitimålaren
Puss och Kram och God Jul! / Razta

Lucka 20 – Max Solca & Andreas Kollektivet Livet – Julkalendern 2014

01
Ni har nyligen gjort ett ganska fett projekt i Stockholm, mitt i stan?

Max: Ja! En 25m hög fasadmålning på Kungsholmen.

Andreas: Vi har hållt på och gjort konst på den här väggen i 6 år nu, som har resulterat i 11 stycken feta verk. Alla helt olika men det dom haft gemensamt är väl typ att de vart Sveriges största paste-ups… Grejen var ju att i och med nolltoleransen så var det ju omöjligt att få göra stora grejer som ”kändes som gatukonst” ens. Men temporära förändringar, vilket paste-ups anses vara var lilla kryphålet vilket gjorde att vi kunde köra med endast fastighetsägaren, Atrium Ljungbergs, tillåtelse. Men innan valet kände vi på oss att det vore smart att få in ett bygglov ifall det blev maktskifte och Nolltoleransen skulle slopas. Vi tog in curator Kristoffer Ekman som styrt med detta på ett galant sätt och mycket riktigt det visade sig smart och vi blev beviljade det första bygglovet för gatukonst i Stockholm! Så Max verk är rätt unikt nu, först ut med att ha sprayat så här fett i Stockholm på några år :-)

 

12

Hur kommer det sig att ni gjorde det tillsammans?

Max: För mig blev det som en rolig överraskning att vi skulle få jobba ihop men Andreas visste nog om det innan! Hela projektet, allt från bygglovsansökan till skylift och konstnärsmatrial har Kollektivet livet hållit i. Jag har gjort motivet, förlagan och sprayat upp allt på väggen. Inget hade blivit av utan vårt samarbete.

Andreas: Nä det feta med den här väggen, och väggar av större omfattning generellt är just samarbetena. Annars går det liksom inte. Och att få samarbeta på så stora grejer e sjukt givande. När man står o svajar 25 meter upp i minusgrader, svettas, blöder, fryser & skapar tillsammans kommer man ju onekligen varandra ganska nära.

13

Max: Jag är gammal graffitimålare och konstnär från Stockholm som gjort väggmålningar sedan slutet på 90-talet. Numera är jag också Serietecknare och gör serier och väggar men bor i Malmö.

Andreas: Jag började måla nånstans i mitten av 90-talet. Gjorde väl en handfull målningar men efter att jag torskade vågade jag inte fortsätta på samma sätt. Jag slopade att köra en tags oxå. Men efter några år blev suget för stort och jag började med en del små adbusting-grejer som sen vidareutvecklade sig till gatukonst.

14

Andreas: Det här samarbetet funkade så att vi helt enkelt hade Max överst på listan av folk vi ville jobba med. Dels för att han är så sjukt soft, alltid levererar och är en sån person man vill jobba med, men också för att han har en egen rätt så ny jävligt passande stil! Efter Nolltoleransens fall och moralpaniken kring allt som rör graff kändes det smart att skapa ett verk som i sig fortsätter att utmana och skapa frågeställningar kring vad som är och inte är graff, ha ett motiv som får folk att tänka och känna och som sticker ut, igen, från allt som vart på väggen tidigare.

Max: Motivet ritade jag redan i somras i syfte att bli just en väggserie. Efter kontakt med Kristoffer Ekman, som också var intresserad av den väggen anpassade jag rut-layouten efter väggens utseende och mailade mitt förslag. Sen har Kristoffer ordnat med bygglov och massor av annat praktiskt och jag har räknat på burkar, arbetstid och andra förberedelser.

15

 

Ska ni göra mera?

Max: JA! Det är klart! Båda är otroligt nöjda med samarbetet och resultatet.
Jag och Andreas har så mycket idéer och positiv energi så när vi gör saker ihop är alltid stämningen på topp.

Andreas: Lätt! För varje grej man gör tillsammans föds frön till nya projekt. Ska bara vattna dom lite så spricker det nog ut fina skott i vår redan :-)

 

Fredag den 19:e har vi vernissage för detta projekt. Utställningen heter ”Drömlivet” och är ni i Stockholm och vill se något annorlunda samt få en större inblick i processen, KOM!

Kl 18-21 på Kronobergsgatan 35.

Inbjudan på FB: https://www.facebook.com/events/358252347687074/?fref=ts
/ Max Solca & Andreas Kollektivet Livet
www.maxsolca.com eller maxsolca på insta.
www.kollektivetlivet.se eller ArtYouUp på insta.

OBS! Fotocred till Rickard Falk

Lucka 20 – Mag – Julkalendern 2014

Min tag är Mag, en förenkling av mitt namn, Magnus. Jag fick bestämt nog en släng av fyrtioårskris 2012 när jag började måla igen efter mer än två decenniers frånvaro från graffitin. När jag målade förr (1984-1990) bytte jag namn oftare än jag bytte strumpor, då man inte kunde låta bli att ”måla” på olämpliga ställen i sitt närområde. Nu är det faktiskt befriande att slippa allt det där och endast måla lagligt och inte behöva lägga energi på själva handlingen eller skydda sin identitet utan bara fokusera på nöjet och det konstnärliga. Dock har jag fortfarande full förståelse för de som söker efter kicken, även fast det aldrig riktigt var min grej, utan snarare något som ingick i graffitin på den tiden, fanns liksom inga andra alternativ då.

image_00003

Jag är född i början av sjuttiotalet och uppvuxen vid Odenplan (Vasastan) i centrala Stockholm. Började som de flesta att måla 1984 efter att Style Wars visats på tv. Vi hade ett stort gäng med målare/breakare under namnet TGT, en härligt naiv tid som varade i flera år. Jag hängde mycket tillsammans med Dust (målare/breakare), vi kollade på Beat Street och lusläste Subway Art, tillsammans sög vi åt oss hip hop -kulturen som svampar. Vi var först ut att måla under S:t Eriksbron och i krokarna runt Stadsbiblioteket, kommer ihåg hur sjukt stolta vi var över våra lokala bedrifter. En annan stor inspirationskälla under de tidiga åren var Sham från Toy Co som gick i samma plugg som mig, vi möttes ibland i korridoren och jämförde skisser som vi ritat under lektionerna.

1987 började jag hänga på Odenplan där det skedde ett generationsskifte då tidigare gäng börjat ta steget mot vuxenlivet. Träffande i den här vevan Mats och nya kompisar från Golden Eagle Posse (namnet kommer från den förgyllda örnskulptur som står i ett skyltfönster vid Odenplan). Jag och Mats blev snabbt bästa vänner och bildade graff-duon WDK (Wasa District Kingz). Fritidsförvaltningen hade en ledig lokal på Hälsingegatan som vi fick hyra exklusivt för 20kr/år, där öppnade vi en Airbrush-ateljé i helt egen regi. Detta blev basen för vårt skapande. WDK Headquarter, här satt vi och målade som tokar all ledig tid. Måleriuppdragen växte på träd. Vi var så väl synkade att vi oftast målade på samma ryggplatta/tavelduk samtidigt.

1988 var den bästa av tider, vi var kungar i vår egen del av stan och gjorde precis som vi ville, allt kretsade kring just Odenplan och vårt eget skapande, omvärlden bekom oss inte nämnvärt.1990 däremot, var jag proppmätt på graffen och lade allt på hyllan för gott, trodde jag. Men ack så fel jag hade…

Nitton år senare (2009) släppte artisten Mange Schmidt en platta som heter just ”Odenplan 1988” och bad inför releasen WDK att gräva fram en gammal originalskiss och leta upp bilder till plattans konvolut och singelomslag. Vi gjorde även en retro-ryggplatta till Manges jeansjacka på singelomslaget. Detta sådde ett nytt graffiti-frö inom mig och blev smygstarten till comebacken några år senare. Efter någon tids velande, och lite tekniksnack med super-rutinerade Skize vågade jag 2012 börja måla igen. Jag handlade burkar och caps med omsorg, körde ner till Norrköping och drog de första skakiga spraylinjerna på 22år. Någon vecka senare var det dags igen, då hade jag enkelt lyckats övertala min gamla WDK-kompanjon Mats att haka på. I samma veva hade Edward Munchs världsberömda Skriet -tavla auktionerats ut för löjligt högt belopp, vi var bara tvungna att göra piecen ”SÅLD” som blev rätt kul och uppskattades av många då den träffade rätt i tiden.
image_00002
De graffitimålare som inspirerat mig mest är som för de allra flesta, Bando och Mode2. Har än idag en förkärlek för just fransk graffiti, tycker den överlag är vassast. Gillar deras teknisk avancerade och lekfulla stil med mycket känsla, gärna lite skitigt uttryck med influenser från vanlig konventionell konst. Många av de franska målarna använder burkarna på ett mer lekfullt sätt än vad vi normalt gör i Sverige, en super-skinny linje kan bli tjock och sedan tunn igen, allt i samma rörelse. De arbetar med rörlig handled istället för att som brukligt ha den mer statiskt fixerad.
Målar idag ofta med Pierre aka. Pencil, vi kör ESC-crew (#flyktfrånvardagen) tillsammans. Det samarbetet påminner mycket om WDK och inspirerar mig mycket då vi i regel tänker på samma sätt. När vi i somras målade en Spawn-tribut i Rågsved så stod vi på en och samma byggställning och målade på ”The Violator -clownens” ansikte samtidigt, mycket kreativt och inspirerande. Gillar när ingen riktigt vet hur resultatet ska bli och båda målar fritt på känsla och anpassar allt eftersom.

 

image_00005

Sveriges graffkultur blommar verkligen idag, aldrig förr har vi haft en sån energi och utveckling. Förr hade man med sig sin blackbook vart man än gick och visade skisser/bilder för varandra, nu sköter Instagram och andra sociala medier den biten. Lite av charmen går givetvis förlorad men utvecklingen blir blixtsnabb istället. Älskar att gamla normer bryts när vanlig konst, graffiti och streetart förenas med sprayburken som gemensam nämnare. Förr hade vi en handfull kungar som influerade omvärlden, idag finns de i tusental. Variationsrikedomen och kvalitén är enormt bra, mycket inspirerande.
Många har starka åsikter angående nolltoleransen men jag ser den inte som något direkt problem rent praktiskt men ett reellt hot mot yttrandefriheten. Ibland känns det som om allt bara handlar om lagliga öppna väggar när den frågan i själva verket är sekundär. Hur som helst så hyser jag enorm respekt och vördnad för de eldsjälar som driver kampen mot graffiti -censur och trångsynthet. Ni gör ett strålande jobb!
image_00004

Caps och cans som jag helst använder är tyska Montana Black eller Ironlak, de har lite mjukare ventil än många andra fabrikat, ger bra känsla och kontroll. För enkelheten skull använder jag bara två olika sorters caps: Montana Black original och Mtn94 skinny. När det gäller att skissa så har jag en lite annorlunda approach då jag nästan aldrig använder blyerts och suddgummi utan helst kör freestyle med kulspetspenna eller tusch. Tycker att man får lite intressantare flow på det sättet samtidigt som man avdramatiserar den kreativa processen, det blir mer lekfullt. Om det känns svårt så brukar jag minska formatet, skissar sällan på större än A5 -ark. En grej som jag alltid tjatar om är skyddsmask eftersom det är så otroligt dumt att måla utan, konsekvenserna kan bli hemska vilket känns onödigt. Försöker bilda andra att göra detsamma genom att märka mina bildinlägg på @mag_oldgoldgraffiti med #paintsafe och #användmask, låter kanske lite präktigt, men alla vet innerst inne att det är den rätta vägen. Var rädda om er helt enkelt.

image_00001

Till sist vill jag hälsa till alla vänner och grymma graffare där ute, hoppas ni alla får en riktigt trevlig jul och ett fantastisk år 2015.

/ Mag

Lucka 19 – Unir1 – Julkalendern 2014

Eos 193

Min tag snodde jag faktiskt från det svenska punk-bandet Satanic Surfers, de har en låt där de sjunger you and I are one i refrängen. Jag var ute och skulle fotta en grej när den låten kom på i mina lurar och jag insåg att det skulle kunna funka som tag. Låten heter egentligen ”u+ir1” men det kändes lite konstigt så jag ändrade det till ett &-tecken istället och bestämde mig för att börja köra det. Jag hade länge funderat på att byta från min förra tag Made då jag fått reda på att en kille i Sthlm skrev det någon gång på 90-talet och eventuellt var aktiv med lite street-art grejor fortfarande. Kändes lite respektlöst att använda en tag som någon redan hade kört men jag hade inte lyckats komma på någon ny som kändes bra. Jag hade skrivit Made under ganska många år och ville inte behöva byta tag igen efter ett par år så det var viktigt att komma på en tag som jag var säker på att ingen hade kört förut. Jag gillade även tanken på att ha en tag som är öppen för tolkningar. För mig betyder den att vi alla hänger samman på ett eller annat vis. Vad vi som individer väljer att utföra för handlingar får konsekvenser, vissa av dessa konsekvenser påverkar även människor utanför våra egna liv vilket gör att vi alla är sammankopplade. Sen att det fanns möjligheter att bokstavera tagen på en massa olika vis gjorde mig ännu mer intresserad. Jag hade börjat göra lite mer grafiska pieces den sista perioden jag skrev Made men när jag bytte tag sporrade det verkligen mitt skissande och jag utvecklades i riktning mot en mer grafisk stil i samband med detta.

 

IMG_9138

Jag blev intresserad av graffiti någon gång på mellanstadiet efter att ha sett en massa gamla målningar av Core som satt i området och som var en stor källa till inspiration för mig. De är från tidigt 90-tal men någon av dom sitter kvar än idag vilket måste vara sjukt ovanligt. Jag skissade och läste alla böcker om graffiti jag kom över men målade inte så mkt under mellanstadiet och högstadiet. År 2000 började jag måla mer på riktigt. Jag lärde känna Wack (senare Crack) som jag hängde mycket med. Jag gick med i Bus crew (Barn Utan Samvete/Beating Up the System) som han och Scar precis hade startat. Scar slutade måla nästan direkt därefter så det var jag, Crack och Clea/Arak/Bhr som reppade BUS. Vi målade även en hel del med Stab. Allt var nytt och spännande då, hela stan blev en lekplats med gott om ställen att upptäcka som man tidigare inte haft någon direkt anledning att uppsöka. Det var ett litet äventyr varenda gång man drog ut och det var intressant att se hur stan förändrades under nätterna.

Det var många starka upplevelser från den tiden och man lärde sig väldigt mycket i början. Hela grejen med att smyga runt och klura på hur man smartast går tillväga för att måla på ett kontrollerat sätt var roligt och är fortfarande en stor del av graff för mig. Vi målade dock väldigt mycket under dagtid då vilket idag känns rätt främmande när man tänker tillbaka på vissa av grejorna vi gjorde. Jag hade inte riktigt samma risktänk som nu, man brydde väl sig inte på samma sätt kanske..samtidigt känns det som det var mer lättsamt då på något vis. Med tanke den tekniska utveklingen känns det som att man får lägga större fokus på att inte lämna digitala spår efter sig på datorer/mobiler/kamror idag. Men jag är nog överdrivet paranoid på den fronten och det är något jag försöker släppa lite på. Det har periodvis hindrat mig från att vara öppen och fullt ut leva mitt liv såsom jag faktiskt vill leva det. Nu tänker jag att man ska göra det som får en att le, så länge man inte skadar någon annan och är en sjyst person mot sin omgivning så löser det sig alltid. Eventuella negativa konsekvenser av målandet kanske kommer en dag men då får man väl anpassa sitt målande till en nivå som känns bra för en just då, målandet kommer alltid finnas där i någon form.

hfus,u&ir1

Graffiti betyder en mix av så många saker för mig, det har garanterat påverkat mitt förhållningssättet till omvärlden. När jag var yngre tänkte jag alltid på kostnader i termer av burkar, ”hm, 60 spänn?! Det är ju 2 burkar…kan jag ju göra 2 pieces med om jag kör roller-fyll!” Kreativitet, äventyr, kaos, noja, utveckling, disciplin, frisk luft och kamratskap är några av beståndsdelarna av graffiti för mig. Upplevelserna man samlar på sig och att se sin stil utvecklas är det som är roligast. Jag tror att nästan alla människor hade kunnat hitta något dom gick igång på inom graffen, det finns en så stor bredd på vad man kan göra och vilken typ av upplevelse man söker efter. Från stressiga tågmissions till att chilla på ett fame, från traditionell graffiti till att hitta på egna galna stilar som kanske knappt är bokstäver ens..så länge man inte bryr sig för mycket om vad andra tycker och vågar gå sin egen väg känns det som en väldigt fri kultur.

Jag har alltid tecknat mkt och som barn fastnade ögonen på allt som var färg och form när man var ute och gick omkring. När graffitin väl fångat mitt intresse ritade jag inte något annat än bokstäver. Jag gillade att graffitikulturen verkade vara en egen liten värld med egna regler och ett hemligt språk som var öppet för alla som tog sig tid att sätta sig in i kulturen. Jag spelade mycket fotboll som ung men gillade aldrig den grabbiga kulturen eller när det blev för seriöst & resultatinriktat. När jag insåg att man kunde vara ute och göra sin egen grej på sina egna vilkor och inte bara få träning utan även utvecklas kreativt samtidigt som det var oförutsägbart och lite kaosigt slutade jag med fotbollen och uppslukades helt av graff och musik istället. När jag och en polare något år senare startade en hemsida med graffiti från Malmö döpte vi den därför till Instead of playing soccer (I.O.P.S) om det finns någon gammal räv som kommer ihåg den.

Jag vet inget annat som får mig att vara i nuet så mycket som när jag målar, det är det roligaste jag vet, jag får energi från det och man kan alltid bli bättre. Jag blir sällan helt nöjd med en målning och tror heller aldrig man kan bli helt ”färdig” med sin utveckling så jag ser inget direkt slut på det även om målandet kanske ändrar form genom åren. Även de perioder där jag inte målat så mycket så har min hjärna ändå tänkt på graff dagligen och det finns väl ingenting som talar för att den kommer vara mindre besatt av det i framtiden heller. Man är väl skadad för livet. :)

wtwdid,unir1,girls

En knashistoria som värmer om hjärtat lite är när jag och Crack som nyfrälsta toys var ute och letade efter någonstans att köra en tidig vårkväll i början av 2000-talet. Vi gick längs ett godsspår i Malmö hamn när vi passerade en tågtunnel där jag tidigare gjort en throw-up som jag var missnöjd med. Jag skulle bara köra över den lite snabbt innan vi gick vidare för att hitta något bra spot. Vi upptäckte att det var en rätt lodig gubbe i närheten som kollade skumt på oss så vi bestämde oss för att chilla en bit bort och låta honom försvinna innan vi gick in i tunneln. Efter ett par minuter var gubben som bortblåst och vi satte av mot tunneln, upp med en burk och ska precis börja köra..hinner bara dra några sträck när det helt plötsligt dundrar in ett lok in i andra änden av tunneln och som börjar tuta för fullt. Vi springer ut igen och ser då gubben i ett buskage intill med en walkie-talkie eller mobil i högsta hugg. Vi springer iväg med gubben jagandes efter oss, upp för en trappa till en stor vägkorsning som ligger ovanför tunneln, dumpar väskorna i några buskar. Vänder mig om och ser att gubben fortfarande jagar efter oss. Vi tar oss ner från bron igen och ut på spåret vi tidigare gått på, jag kollar upp på bron och ser ett antal polisbilar där uppe. Med blåljus i luften letar vi efter någonstans att gömma oss då vi just nu springer på ett spår som är väl synligt från där poliserna står uppe på bron..vi trixar oss igenom intilliggande företags bakgårdar för att de inte ska se vart vi tagit vägen. Vi hittar en smått undandskymd plats intill en lastbil och försöker panikartat komma på en strategi. Efter en stunds ivrigt debatterande ser vi att det sitter en man i förarhytten alldeles ovanför och bara stirrar på oss. Dags att springa vidare så vi fortsätter igenom ytterligare ett par bakgårdar när vi plötsligt möts av en piketbuss som låååångsamt glider på vägen på andra sidan ett stängsel, max 10 meter från där vi nu tryckt oss upp mot en husfasad. Nu började det kännas riktigt illa och i ren desperation knöt vi upp skynket på en lastbil som stod inne på området och klättrade in där bak. Vi låg där helt tysta och väntade på mörkret medans vi hörde hur de gick runt med hundar och letade efter oss utanför. Jag kom efter ett tag på att min morsa befann sig alldeles i närheten denna kväll så jag ringde henne och förklarade snällt att hon gärna fick komma och hämta oss. Efter lite övertalan gick hon med på att komma när hon var färdig med sitt. Sagt och gjort, morsan to the rescue! Hon ringer efter ungefär en halvtimme och står parkerad ett par hundra meter bort, vi lyckas smyga osedda bort till bilen och klarade oss undan..så ett stort tack till henne! Några dagar senare mötte Stab gubben som jagat oss när har var ute och scoopade, tydligen bodde han i en husvagn eller något liknande i området och fick betalt av företagen i området för att hålla ett vakande öga.

_DSC7211

Har ingen aning om hur mitt liv ser ut i framtiden men jag hoppas kunna resa mer och bo utomlands ett tag. Det finns en hel del spännande länder som jag skulle vilja utforska noggrannare. Jag letar efter det perfekta landet med ett varmt klimat och en avslappnad attityd till målandet och livet i största allmänhet att slå mig ner i. Annars är tanken att måla på och fortsätta utvecklas. Att utforska andra typer av målande är något jag gör nu och hoppas kunna hålla igång mer ordentligt framöver. Har gjort en del tavlor och pillat med screentryck då & då de senaste åren, det är något som känns som ett naturligt steg att lägga mer tid på framöver.

/ @unir_1

Lucka 19 – Skae – Julkalendern 2014

DSC_1073

 

Min tag är Skae. Namnet är valt med hänsyn till några av mina tidigare namn Sharky(min första) Kenya, Arms och Edler. Jag har nog skrivit under 200 olika tags.

 

DSC_1013

Jag kom först i kontakt med graffitin genom ett franskt magasin 1982 och skissade en del och gjorde många tappra försök med originalcaps, metallicburkar och typ raka 2D bokstäver. När sen de danska tuggummina kom med medföljande graffitibilder så va jag hooked, tror det va runt 1985. Jag lärde mig att kopiera dem speciellt ”Love” och ”Art” va mina favoriter, och jag gjorde säkert 50 sådana målningar innan jag började lära mig köra egna grejer. Man lärde på den tiden av egna erfarenheter, att sprayfärg kan regna bort, att Dupont(fontäncap) och Beckers och Dupli va skit. De flesta varuhus hade skitfärg, men man insåg att det va Belton, Sparvar, Multona, Auto K och liknande man skulle racka.

 

DSC_0625

Det mesta rullade på med ett högt tempo, scenen växte i min hemstad och ”alla” hade en tag. Efter högstadiet skulle jag flytta själv till Göteborg och det kan du ju tänka dig hur det gick med studierna! Jag va ute och målade dygnet runt och snodde färg och gjorde annan fanskap. Under min tid där lärde jag känna många duktiga målare som jag ofta biffade med. På den tiden kunde man sätta sig på vagnen eller dra till nått ställe som med målningar så blev det garanterat ”bombing party”. Jag hängde med folk ifrån hela Sverige och ofta hade jag min lya full av writers. Sedan den tiden så har jag fortsatt med graffiti med egentligen bara en lång paus. Helt medvetet slutade jag i La Paz i Bolivia med att göra en ”Top of the world”-målning. Finito trodde jag. Jag började med andra extrema intressen, red kamel i Sahara, paddlade i Amazonas, reste massa och fick barn och gifte mig. Efter 10 år kommer plötsligt graffitin tillbaka in i mitt liv, och jag blir som 17 igen. En massa hade förändrat sig, men jag kände att jag hade mycket mer att ge och att det är jag skyldig graffitin på nått sätt. 

Jag tror nog att detta måste vara världens roligaste hobby. Man kan köra utställningar eller ”ta över en hel stad” och låta alla få veta vem man är. Jag körde genom 9 länder i somras med färg och målade som besatt, ju längre söderut man kommer i Europa blir folk vänligare till en och i flera länder kom de fram och pratade med en istället för att ringa polisen.

 

DSC_0570

Jag försöker att följa med på vad som händer i Sverige men jag har bott i nästan 20 år i utlandet så det blir svårt. Men ser att många av de gamla har fortsatt. Det är viktigt att föra det hela vidare och inte slänga in handduken när man är 18 år. För mig är graffitin hela grejen och även om jag studerat annan konst så blir det ointressant för mig. Med graffitin håller jag mig ung.

 

DSC_0232

Till alla som läste – en riktigt God Jul!
/ Skae

Lucka 19 – Ruze – Julkalendern 2014

Unity 2011

Min tag kom till någon gång i under hösten 1985. Hade mest gjort en massa skisser under tags som Wiz & Tiffey (ja ni hörde läste rätt Tiffey av alla namn..haha). Självklart var jag inte riktigt nöjd utan satt & lekte med en massa bokstäver som jag tyckte hade bra form & som framför allt kändes bra att skriva och så föddes RUZE. Det mest ironiska är att jag under min mest aktiva period under 80-talet aldrig gjort en målning med mitt namn som målning.

 

Zoulution 1989

Gjorde min första målning någon gång 1984.  Blev helt såld efter att ha sett filmen Beat Street vilket fick varenda cell i kroppen att skrika..”det där ska jag göra”. Började måla med min då bästa vän Janko & vi kallade oss TBS ”The Bomb Squad”. Vi gick ut & gjorde vår första piece ”Funky”. Kommer ihåg att vi blev väldigt förvånade när vi upptäckte att Public Enemy’s producent team hette likadant och vi utbrast såklart att de ”bajtat” oss naiva som vi var. Vi blev helt uppslukade av graffiti och efter att ha fått tag i den ikoniska boken Subway Art  på det lokala biblioteket så var det bara att skissa på varenda lediga minut efter skolan med målet att bli bäst. En kille som skrev Zerox var en god vän som jag ofta satt & skissade med. Han var med & gjorde min ”It’s Tricky” målning som sedermera gjorde att Staffan Jacobson som skrev boken Spraykonst fick upp ögonen för mig och sökte kontakt. Min vän Janko och jag gled ifrån varandra och jag träffade en väldigt duktig målare från Malmö som skrev Scame, vi bildade gruppen Ill Quick Cans och vi gjorde en hel del grymma målningar ihop 87-88.

 

 

#Ruze

Under 87 höll vi till på ett ungdomshus i Malmö som de helt otroligt nog hade döpt till ”SUCK” (Stadens ungdoms city klubb eller liknande) där jag och Scame målade skylten som satt på fasaden. När jag en dag kommer dit så har någon målat en hel vägg i källaren som helt ”blew me away”. Detta var Pike som förgyllt den väggen med något i sådan ypperlig kvalitet som jag inte skådat i denna region tidigare. Kommer även ihåg att en av fritidsledarna visade mig skisser på characters som Pike hade lämnat kvar som bara fick mig att vilja söka upp han. Jag och Pike klickade och vi tog vår graff till en helt annan nivå. Vår skisser blev sjukt avancerade och 0,1mm rotring pennor blev en standard för oss.Under samma period hade jag träffat en annan talangfull målare vid namn Core. Jag och Core målade en hel del ihop 87-88 och vi blev goda vänner vilket vi fortfarande är än idag. Vi bildade sedan crewet NSA bestående av mig, Pike & Core och resten är svensk graffitihistoria i form av boken Spraykonst, och Den målande bilden av Staffan Jacobson.

Chrome world tavla 1988:89

Har målat 4 gånger sedan 1989 och det är Core och Skize förtjänst. Utan deras tjat så hade det aldrig blivit av. Är inte insatt i Sveriges graffkultur idag men tycker det är jävligt kul när jag väl målar och hoppas att det sprider glädje för någon. Saknar att se stora målningar på publika platser & hoppas att vi får se mer av detta på sikt.. Det som störde mig för 25 år och som stör mig än idag är att så fort graffiti nämns så är det fortfarande i klottrets skugga…

##Leon 2013

God jul & Gott nytt år, hoppas att ni alla får ett kreativt 2015…för det önskar jag!
/ Ruze

Lucka 18 – Pesa – Julkalendern 2014

cyk

 

Pesa har jag skrivit sedan 2001. Jag höll på och testade fram och tillbaka med bokstäver jag gillade, med form och hur de ser ut i följd efter varandra. Bara för nåt år sedan fick jag reda på att det betyder typ tyngd eller vikt på spanska, hade ingen aning i typ tio år, hehe. Strålande tider startade jag och två kompisar, herer/diktator från chs och n´sync från asg, för nåt år sedan. Vi satt på Rosenhof vid södra station och spånade på namn för vårt nya crew, med berusningen steg stämningen. Till slut träffade vi bara helt rätt. Strålande tider! Bra dudes, och bara bra vibbar!!

 

DSC01898

Jag började med graff 1999 när jag gick på högstadiet i Örebro. Antagligen ganska likt de flesta andra, av nån anledning blev ens kompisgäng inne på att måla, man satt och skissade, gled runt och tittade på och fotade målningar, pennbombing, och eftersom det var i Örebro på den tiden försök till pieces med biltemaburkar.. Senare började vi åka till Stockholm och köpa färg på Homeboy, senare på HL. Det var en jävla aha-upplevelse första gången man kom över en belton eller montana med vettiga caps! Jag var redan från början mer inne på genomarbetade grejer och själva måleriet i graffitin, har väl aldrig riktigt varit en del av graffscenen med att vara uppe, synas, och all action som hör till det… med det intresset för måleriet valde jag estetiska programmet på gymnasiet och har gått vidare med konstskola och kör nu mer traditionell konst under mitt riktiga namn på gallerier och konsthallar. Men graffitin är fortsatt viktig och för mig har det känts bäst att hålla isär graffitin och arbetet i ateljén, det är två olika saker, med olika kvaliteter för mig.

 

S6301914

Det är jävligt svårt att svara på vad graffiti betyder… men det är väl det som jag verkligen gillar med graffiti också! För mig personligen så är det ett extremt snabbt utlopp för idéer där jag kan testa vad som helst och leka med färg på ett sätt som jag inte riktigt tillåter mig själv när jag sitter i ateljén. Jag gillar verkligen att sitta och pilla med en målning på kanske 100×100 cm i upp till två månader. Men det är ju en helt annan grej att glida iväg några kompisar, dricka några bärs och lägga upp en bra vägg på 2.5×15 meter på nån timme..  Sen kommer ju hela biten med vad graffiti är i samhället, och det tycker jag är spännande på riktigt! Det har ju ändå funnits ett tag nu, men det känns varken som att ”det etablerade samhället” eller målarna själva kan formulera vad graffiti är… Efter så pass lång tid som graffiti ändå funnits så väcker det fortfarande starka och upprörda röster om vad det allmänna rummet är, vad en stad är, vad konst är, vilka intryck man ska vara beredd på att betala för/slippa betala för osv, osv… Jag har inga vettiga svar själv, men det vore kul om man kunde läsa om vad graffiti allmänt anses vara innan man glider runt halvblind med rullator . . Tills dess tänker jag att det är väl bara att göra det man gör..

rb
De graffitimålare som verkligen inspirerar mig är de jag brukar måla tillsammans med… två av flera…..
Rise (cha, ocf) har varit en bra kompis sen vi var typ tio år, och en av de jag började måla tillsammans med. Det är jävligt roligt att måla tillsammans med någon man känner så pass bra både som person och i graffen. Det blir oftast att vi skissar och lägger linjer på våra egna pieces. Men på fill, bakgrund, seconds och allt annat så tar man bara en burk och kör sin grej över bådas. Det blir annorlunda än om man skulle köra själv, det är alltid kul att bli överraskad av vad som är på väggen när man är klar! Vi har lite olika stil på bokstäver, men liknande idéer på hur målandet går till och hur det ska se ut, så det brukar gå bra!
Herer/Diktator (chs, str) lärde jag känna när vi gick på konstskola tillsammans. Vi visste vilka varandra var innan men hade aldrig umgåtts. Tidigare hade det inte varit helt soft mellan våra klickar. Han är ju från chs och det gänget som körde hårdare i Örebro. Vi å andra sidan tyckte det det var viktigare med många färger och mycket pilar, vi tyckte att vi gjorde helt rätt när vi rollade över deras grejer och lade färgprods, inte helt överens där…  Nu för tiden tycker jag väl inte att kvalitet mäts i mängden färger man använder, men då var det viktigt. Mitt måleri har påverkats mycket av att köra med honom! Rent praktiskt att han är snabbare och jag fick börja köra större caps och enklare stil. Sen har jag aldrig mött någon med en så fri inställning till graff. Är det lite blått här så ska det vara komplementfärgen orange där, skitsamma om det är i eller utanför bokstäverna. Och att dra med utspädd akrylfärg i konservburkar för att skvätta på piecen är inte konstigare än att använda rollfärg till bakgrund.

 

1619151_10153991338335001_80798205_n

Till alla er som läser… nä.. jag satt här och funderade verkligen på nåt bra att avluta med. men nu är jag ganska full, jag antar att ni vet bättre än mig hur ni ska leva era liv! peace!

Lucka 18 – Moun – Julkalendern 2014

1

Back in the days när jag var 6-7 år fick jag upp ögonen för Graffiti. Inte för att jag visste vad det överhuvudtaget var för något, men det var en såndär idé man bara får som barn. Min farsa ville ju stötta mina intressen, så vi åkte ofta ut och letade upp fames och fotograferade målningarna, och så höll det på under mina tidigare år i livet. Legobyggande varvades med graffitiskissande, som såg ut som.. ja du! Minns att jag målade en en piece på någon spånskiva i mitt rum med målarfärg tills päronen tvingade mig kasta ut den. Den såg fruktansvärd ut. Det var under en tid när det inte var ovanligt med feta brännare lite här och var i staden, och jag var alltid mest fascinerad över de målningar där det lades lite extra krut på kvalité och stil. Kom upp i åldern lite och hiphop var en del av min vardag, som mest fylldes med skateboardåkning. Jag taggade med pennor och burkar när det fanns, någon piece då och då men det var inte mycket mer än så. Intresset dog ut mer och mer, och jag utvecklade aldrig mitt målande till den nivån jag alltid hade velat vara på, dvs feta brännare med schyssta färger. Jag hade en period där jag knappt rörde en penna, och absolut inte en sprayburk. Jag fick helt enkelt inte utlopp för min kreativitet på samma sätt. Det var mycket annat i livet som gällde. Det var inte förrens i vintras som målandet satte igång, och denna gång på riktigt. Jag var, och är fortfarande i en period där jag behöver vara kreativ, och jag började pyssla med grafisk design. I samma veva träffade jag Gore ifrån Loads crew, blev riktigt imponerad över hans stil och målningar, och fick motivation att själv ta upp burkarna på nytt just for fun. Och nu snart ett år senare är jag helt fast igen, mer än jag någonsin varit. Nu känner jag dock att jag målar mest för mig själv och ingen annan. Jag lägger fokus på kvalitét och att utveckla min stil.

4
Graffiti betyder just nu väldigt mycket för mig. Jag ångrar lite att jag inte förvaltade detta intresse mer i yngre år, men man kan ju inte heller gå runt och gnälla över det som varit. Jag är glad att jag har hittat burkarna igen, och det har gett mig så sjukt mycket det senaste året. Det är en form av avkoppling från all hets och stress som man möts med dagligen. Det är skönt att bara vara ensam med ett gäng burkar, då finns det inget mer i världen för stunden än dig själv och väggen framför dig.

3

De graffitimålare som inspirerar mig är många. Jag inspireras av folk som är mångsidiga med sitt målande och inte sitter fast i samma stil livet ut. Målare som kan gå till en vägg utan någon större planering och slänga upp något riktigt tungt. Målare som kör välarbetade burners på grymma spots trots dagens klimat. Rubin har alltid varit en målare som jag finner inspirerande, men listan kan göras lång. Köpenhamn har många tunga namn och en scen som både är färgfylld och intressant.

 

2

Om 10 år har jag utvecklat en redig skäggväxt och en råtung stil på mina målningar. Jag kommer sköta arbete på ett sätt som ger mig mycket frihet och tid för att bland annat måla. Pengar kommer som oftast spenderas på resor ut från detta oftast för gråa land. En ordentlig ryggsäck kommer jag också att ha i ägo så att kannorna slipper bäras i tröjan när den så oskyldiga klädaffärspåsen spruckit halvvägs framme vid linjeväggen.

5

Big ups till alla som målar och lägger sin energi på sitt eget, och inte fyller dagarna med att gnälla över andras prylar. Tågmålarna skall ha stor cred för att de köttar på trots det hårda klimatet. Även ett stort tack till Maka som alltid slänger i polsk alkoholfri öl i kylboxen när jag tvingas sitta bakom ratten, och Baesk som bouncar mig med chrome, när månaden går mot sitt slut och färgskåpet är tomt!

/ Moun

Lucka 17 – Fatia – Julkalendern 2014

tumblr_mmndtkjcRA1rjcr0io1_500

FATIA har stått för många saker men nuförtiden står det nog mest för Fakk Aina. Det känns relevant. Sen när vi slog ihop med TIA så tyckte vi det vart ett roligt ord FATIA ”Fattiga” felstavat. Jättekul med felstavade ord när man håller på med bokstavskonst. ”Ta från de rika och ge till FATIA ”

TIA  står för många olika saker, toys in action, tål inte alkohol.
Oher – Jag skrev en annan tag i högstadiet som inte var speciellt PK, men gillade bokstäverna, och han som introducerade mig för hela graffitigrejen gjorde om den tagen till Oher 2002.
Andra saker har jag ju skrivit vid sidan av för att få variation, då har jag skrivit Merit, Skew, Vide.
SLOP – skrev hatch ett tag innan jag bytte till slop 2007.

 

tumblr_n4a2anZDbl1sbq3bdo1_1280

Geme – Jag Började måla hösten 03 och sökte typ upp Oher för jag hade hört att han också målade. Sen startade jag och Oher FA 2007 och 2013 träffade vi TIA folket och blev väl kära i varandra. dom är jättetrevliga!

Oher – Jag började 2001. Sen som sagt sökte Geme upp mig i högstadiet, sen har vi målat tillsammans sen dess. Och sen slog vi ju ihop med TIA crew 2013 och är som sagt en fet familj nu.

SLOP – jag började måla 2006 och sen startade jag och zion TIA 2010. Träffade FA grabbarna och dom hade man ju sett upp till när man själv började,  graffen har gett en många fina minnen och händelser att se tillbaks på.

IMG_2280

Graffitin är nånting som får dig att släppa samhällets press och ett sätt att känna total frihet.
Graffitin har varit  ett verktyg  till gemenskap  och   gett oss   många minnen och stunder man  ibland undrat vafan man håller på med, och stunder som  blivit livserfarenheter. Vi har inspirerat varandra under lång tid  och träffat mycket  nytt härligt folk med samma mentalitet som gör att man fortsätter måla och utvecklas.

Oher – Det är så fruktansvärt många målare som inspererat mig. Har ju målat med Geme hela mitt liv så han är ju en stor inspiration, sen hela crewet såklart. Och massa andra saker som inte är graffiti inspirarar ju såklart också! Dare var ju en fantastisk målare. Mad C är ju helt galen också!

Geme – Det finns många anledningar till att jag ville flytta till Skåne, men en av anledningarna var absolut tågen som rullade här. Otroligt fina och välarbetade grejer. Plus att nypågan nog har sveriges finaste lackering enligt mig. Annars är det dom i crewet som inspirerar.

SLOP – dom man såg i stan när man växte upp har inspirerat, och crewet framförallt, många guldstunder med SEIR.

 

tumblr_mqorx4Rd5G1sbq3bdo1_1280

Oher – Jag målar mest med montana 94 nu för tiden, då de passar bäst till de tekniker jag använder. Montana new G är ju en burk som alltid kommer att ligga mig varmt om hjärtat, lukten och att det var så förbaskat svårt att tvätta bort ifrån händerna.

Geme – Vi har några new G kvar som vi brukar lukta på ibland när vi vill vara nostalgiska.

Oher – Ja det är som gammal champagne för Carl Jan.

Geme – Nyc Fat cap tycker jag funkar till mycket.

Oher – Ja, NYC Fat är ju en classsic i alla lägen. MTN Level 1 är ju också bra för detaljarbeten, speciellt första utgåvan.

 

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Vi önskar er en god jul och ett gott nytt år. håll hårt om dom som står er nära!

/ Fatia

Lucka 16 – Amara Por Dios – Julkalendern 2014

bromley
Min tag är Amara Por Dios. Amara är mitt förnamn. Min mamma har kallat mig Amara Por Dios sedan jag var liten. Por dios betyder herregud på spanska. När jag hade gjort något hyss skrek min mamma AMARA POR DIOS!
Siesta körde jag innan när jag körde bokstäver. Har alltid gillat att sova så tyckte det passa bra och jag gillade bokstäverna.

Leonard street

För mig betyder graffiti frihet. Ett sätt att uttrycka sig. Jag började måla för att jag blev så imponerad av olika graffitikonstnärer. Ville lära mig och trodde aldrig att jag kunde bli bra på det. Jag körde bokstäver tills jag var ca 19år. Men kände att jag vill börja experimentera istället och började med characters och mönster. Efter det har det bara rullat på och har kommit upp med min egna stil de senaste 6 åren.

 

greateasternstreetlondon

Ollio, Blue, Ruskig, och Karma var dem som jag blev väldigt inspirerad av när jag började. Har målat med 3 av dem. Känns stort att få måla och få positiv feedback av någon man har sett upp till och ser upp till fortfarande.

Malmo

Har målat i Luxembourg och England. Luxembourg är allt rent. Renare än i Sverige. Det finns så klart fames. Var väldigt dött där och ingen ute på kvällen så jag körde en del olagligt vilket jag inte brukar
Jag vet inte hur just graffen är i England. Jag är mer mot ”street art” hållet. Ber om tillstånd för att få måla väggar som jag kan ta tid på och som stannar länge mitt inne i stan.
Jag gillar scenen i London väldigt mycket. Har träffat många grymma konstnärer och vänner. Vi brukar dra ihop ett gäng och ha jam på random ställen.
Men har även målat mer olagligt och vissa gånger inte vetat att jag gjort det. Det är mer accepterat där och ingen bryr sig riktigt om man står och målar.

 

luxembourg skatepark

Till alla er som läser. Tips är att hitta sin egna stil. Så klart kopierar man andra när man lär sig. Men försök hitta din egna grej. Måla mycket, skissa mycket. Träna och försök lära dig olika vinklar, belysning, former och djup. Studera andra, lär dig av andra, be om hjälp. Man måste ha hunger för att utvecklas. Var inte rädd att göra fel. Man kommer göra mycket fult genom åren men det lär man sig av.

/ Amara Por Dios

http://amarapordios.com/

Lucka 15 – Noeism – Julkalendern 2014

Min tag är noeone eller noeism. Jag skrev förut nue, men eftersom jag gjorde så mycket characters blev det mer naturligt att ändra u till ett o. När jag började så skulle alla tags börja på bokstaven z, där jag kommer ifrån. Därför har man väl plöjt igenom x antal tags på z.

 

2014-11-26 14.38.57

 

Back in the days – som för min del startade hela karusellen 1998. Jag kommer ihåg hur man va så imponerad som liten av alla dessa stora, mystiska texter som dök upp på nätterna. Hur jag kom in på hela Graffiti var nog genom att min morsa och farsan en gång bråkad, och jag hade av någon anledning fått med mig en svart liten tuschpenna i fickan. På en lekplats minns jag hur jag började gå loss och skriva av mina tankar och känslor om allt. Efter det fastnade jag och började intressera mig mer för bokstäver, texter och bilder. Sen träffade man folk som flög i samma sfär. Vi började hänga och studera målningarna runt oss. Sen var det ut på nätterna och måla, måla, måla.

 

20141108_155511

Sveriges graffkultur tycker jag har blivit lite skev med tanke på attityden runt allt. Jag fick lära mig tidigt att vissa grejer som K-märkt, skulpturer och privatpersoners saker var tabu och dom lät man vara. Det känns som om man någonstans tappade hela det tänket. Sen förstår man att allt måste utvecklas framåt. Men vi tappade något viktigt där tror jag.
Jag skulle vilja se mer välgjorda, färgsprakande pieces som livar upp.

IMAG1297-1

 

De graffitimålare som inspirerar mig är många, men för att nämna några så är jag grymt imponerad av super och hans freestyle sessions. Sen har ollio imponerat med sitt otroliga driv och hur han alltid har tusen grejer igång samtidigt. Listan kan göras lång.

 

2014-11-08 20.14.39

 

Caps och cans – Jag är väl mer eller mindre allätare och gillar att hitta nya saker att exprimentera med, men jag fick frågan bara för några dagar sen ”om du bara fick måla med en burk, vilken?” Då måste jag svara 94:an utan tvekan. Sen är jag väldigt svag för Multona och Auto-k burkarna då det var dom som var tillgängliga när man själv började måla.

 

20141031_183231

Shouts går ut till de mina som gör det dom älskar, hatar och föraktar.
Lets ride the moneytrain!

/ Noeism

Lucka 14 – Tobias Barenthin Lindblad – Julkalendern 2014

Eftersom jag inte varit särskilt aktiv ute på ungefär 20 år så är min tag inte särskilt viktig längre. Jag gillar att testa många olika ord och bokstavskombinationer. Ju äldre jag blir desto fler intressanta ord hittar jag. Frustrerande, för när jag var aktiv så hade jag väldigt svårt att hitta tags att trivas med. Track berättade en gång att han drömt om en grym tag till mig, fem bokstäver, slutade på ett E som det skulle vara på 80-talet, men, han mindes den inte när han vaknade. Tagen jag använt mest är Shok, och jag snodde den efter ett besök i Berlin våren ’89. Jag fick kritik för namnet, eftersom det fanns en Chock på röda söderut innan mig. Strax efter började Reson skriva Shok ett kort tag, men jag hade den osannolika turen att tillsammans med Ångest skriva en enda tag på Karlaplans perrong. Det visade sig senare att Reson sett den och genast slutat med Shok eftersom han trodde att det var nåt högdjur till writer-polare till Ångest.

2004 Berlin Shok

Det roliga när jag började, som jag tror alla upplever, är ju att jag var så lättimpad. Eftersom jag inte hade nån koll så var allt grymt och gav såna kraftiga intryck. Det är antagligen därför de flesta writers är mest impade av den stil som kördes när de började. Sen var 80-talet kul för att det var så gott om mellanrum i Stockholm, det fanns rivningskåkar, det var fullt med tags i tuben, det var lite som att myndigheterna inte hade riktig koll på allt. Stockholm av idag känns som en stad i en diktatur light med de anala tendenserna att allt måste vara psykopatiskt nyskrubbat. Yttre ordning mot inre kaos heter det visst.
Mina aktiva målar-år, 1988-1993 ungefär, var roliga år. Även om graffitiscenen dog ut lite i början av 90-talet så hände det mycket stilmässigt då. Jag målade framför allt med Dread, Track, Bonus och senare en del med Edge och de var alla rätt tongivande med de nya stilarna som dök upp i svallvågorna efter Buzter ocht Desoners experiment 1989. Erse, Aman och Ribe var andra tongivande stilister som förändrade hela synsättet på bra och dåligt när Stockholm gick från Bando till fulsnyggt.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Det bästa med graffiti är att scenen hela tiden utvecklar sig. De jag är mest imponerad av idag är den mer avant-gardistiska scenen i Berlin, målare som Akim, Bus 126, Cost, Dez 78 och Zast. De experimenterar med graffiti i ett gränsland mellan musik, dans, kampsport och många andra influenser, men hela tiden utan att tappa kontakten med gatan. Min andra favoritscen är kanske ingen scen i andras ögon, men det är writers som jag tycker har extra mycket själ eller känsla i det de gör. Målare med ett slags spirituellt uttryck. Cazter, HNR och Sabe är några av mina favoriter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har bara gjort en ”riktig interrail. Det var tillsammans med Dread sommaren 1992 och den resan låg till grund för UP nr 3. Vi reste i västra Europa och städer som Amsterdam, Paris och Madrid var lite som östeuropeiska städer är nu. I Amsterdam var alla tunnelbanevagnar målade och i Madrid var graffitiscenen yrvaken och rätt ny.
Det är en lyx att få resa mycket och att få se andra städers scener. Både hur stilen utvecklas och hur olika villkoren för graffiti är tycker jag är intressant att få ta del av. En tidig favoritstad är Berlin. Jag var ofta där som liten och efter att jag gick ett halvår i skolan där så har banden knutits hårdare. Berlins graffitiutveckling visar också hur mycket de ekonomiska förutsättningarna påverkar graffitin. På senare år har jag varit i Caracas vid några tillfällen. Det är intressant att se hur extremt annorlunda synen på den offentliga platsen är där.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har aldrid varit någon tågmålare. När pendeltågen fick en egen scen på 90-talet så tyckte jag att det var lite märkligt att måla tåg, eftersom de, med få undantag, alltid togs ur trafik, och graffiti ska ju synas. För min del blev det för för mycket fokus på själva aktionen, och inget kvar av interaktionen med publiken. Det var viktigt att positionera mig då. Samtidigt är det alltid roligt att se ett målat tåg. Det är kanske som Akim i Berlin sa en gång: ”Tågen är grunden till graffiti, det är myten om New York som lever vidare”.

2007 Berlin Shok

Gör det du tycker är kul! Håll fast vid det, njut av varje dag och utveckla din stil och dig själv.
/ Tobias

 

Lucka 13 – Moks – Julkalendern 2014

10841450_503648769774942_192649223_n

Min tag är Moks, OHS crew! Skrev från början joker men har aldrig gillat bokstaven j så bytte den mot ett m. Kom senare att byta er mot s bara för att få ett kortare namn.

10833719_503650046441481_222875234_n
Gjorde min första peace 1993 tillsammans med cant i en källarnedgång på vår skola. Sen den dagen va vi hooked.

10833617_503674529772366_975885081_n
Vet egentligen inte varför jag började måla men har väll altid gillat kickar. Hittade senare fler sätt att kicka på som va mindre bra. Om jag ska vara ärlig så har jag levt jävligt destruktivt stora delar av mitt liv. Under perioder var graffitimålandet det ända sunda jag hade. Sommaren 2004 förlorade vi cant och aker från OHS crew R.I.P efter deras bortgång tappade jag verkligen gnistan. Jag fortsatte måla några år till men hittade ingen inspiration, va liksom inte samma grej utan dom. Jag har alltid använt stora mängder droger och använde mer och mer, det i sig gjorde också att det inte fans varken tid eller inspiration att måla. Idag ser det helt annorlunda ut. Jag är drogfri sedan flera år tillbaka och har ett grymt liv. Saknade verkligen graffitin då jag inte målade och det kändes som att en del av mig fattades. Har verkligen fått en nytändning och idag känner jag mig hel.

10818699_503649186441567_406377957_n

10816173_503675816438904_1046601884_n

Till alla er som läser. Ta hand om er!
/ Moks
@moks_ohs

Lucka 12 – Pennan – Julkalendern 2014

Jag skriver Pencil. Körde tidigare Done, Popz och Chuds. Pencil är en fet bokstavskombination enligt mig, och jag diggar att skissa mycket så innebörden kändes naturlig.

pencil___grilled_to_perfectio
Back in the days, vilken lekstuga.Tänker tillbaka på burk-gömman vid busshållplatsen, den stora metofläcken under mattan i mitt rum och dom sköna graffare man träffat. Det var enklare förr, nu låter jag som en gubbe här, men det svåraste med graffen idag är nog att hitta tiden till det. När tiden väl finns vill man ha kul och göra något man förhoppningsvis kan vara stolt över, så tags & throws går bort just nu.

Mag-and-Pencil--ESC_1600

Graffiti betyder nog faktiskt ‘flykten från vardagen’ för mig. Idag är graffen mer en tillflykt än vad den var när jag var yngre. Förut var det något jag maniskt gjorde så fort jag fick en penna i handen. Idag, mer ett sätt att släppa vardagslunken, skapa något och ha kul. Jag arbetar med färg och form på dagarna, men det ger mig inget i närheten av den friheten jag hittar i graffiti. Hade blivit galen om jag haft kunder som sa åt mig hur jag skulle måla graff.

Pencil - Stockholm

De graffitimålare som jag hänger med idag är inte samma som för 15 år sedan. Inte målningarna heller för den delen. Första Done-taggen satt på ett elskåp i området. Jag var 13 och polarens storebror frågade kaxigt vad min tag var. Hem och rota i farsans förråd, halvtom Rost Stop. Antagligen mer färg på händerna och asfalten än elskåpet. Såg Style Wars och var helt såld – ”l don’t doodle. – Yes, you do.” Fick tag i en gammal graffblaska där Daims piecar fanns med i. Det var så sjukt hur han tog wildstyle och la till ytterligare en dimension. Sjukt svårt, men lite mer intressant därför. Kopierade många av hans och Loomit´s målningar till skisser och pluggade deras stilar. Började fatta hur skuggor och ljus beter sig och kan helt enkelt inte släppa 3Dn, kan ibland avundas målare som har en cleanare stil just därför.

 

Pencil---Spawn

När nolltolleransen förhoppningsvis förändras tror jag vi så småningom kommer kunna se riktigt feta burners och muralmålningar runt om i stan. Ta WSB-famet i Rågsved som exempel. Ett helt industriområde med riktigt feta produktioner där målarna verkligen anstränger sig för att visa upp något fett. Idén kommer från WSB-crew, att alla piecar måste ha en fet bakgrund och minst en character. Annars kommer SOE och nyper dig i näsan. Jag tror det har gjort graffen lite mer förståelig och ett en annan bild till Svensson. Tror att många svenska stilar kommer utvecklas där.
Också, sjukt kul att träffa personerna bakom en tag man sett 10.000 gånger, eller gluttat på i UP för 10 år sedan.

 

IMG_2151

Ge oss mer utrymme att få göra feta saker på, annars hittar vi våra egna. Tjoflöjt, måla mer.
// Pencil, ESC
@pencil___

Lucka 11 – Rabeks – Julkalendern 2014

10834616_571853976282041_1092836347_o

Jag började måla någon gång runt 92-93. Jag valde tagen ”rabeks” eftersom jag ville ha en tag med många bokstäver och för att det då är större chans att du är ensam om den. Dessutom ser jag det som en fördel att det heller inte är ett ord. Från början körde jag den med X på slutet men efter ett tag tröttnade jag på hur tråkig bokstav X är att ha på slutet. Det händer dock att jag kör lite olika förkortningar eller med ett X på slutet fortfarande. Jag har haft ett helt gäng med tags förut bland annat Varan, Shingo, Cube, Kolr, Ame

10834246_571853859615386_2090021399_o

Enligt mig var det mycket skönare att måla då trots dåliga burkar och caps, mycket mera learn by doing på den tiden. Mina 200-400 första pieces gjorde jag i tron om att alla caps var väl mer eller mindre desamma, därför sket jag i att byta. Så när jag väl testade en fatcap för första gången vart det lite av en uppenbarelse. Jag började måla med ett gäng barndomskompisar och vi startade tillsammans Ask Crew i västerås 96-97. De flesta av de jag började måla med har lagt av eller målar bara sporadiskt vissa har bytt burken mot micken och håller på med hiphop musik. Crewn lever dock vidare och har betydligt fler medlemmar idag än på ”den gamla goda” tiden :)

10807318_571854742948631_746118627_o

En rolig historia var när jag stod och målade dyngpackad mitt på en av de största turistgatorna i bangkok varpå någon knackar mig på axeln och bakom mig står en polis varpå jag ber honom dra iväg och göra nått vettigt och fortsätter måla. Artig som han är så knackar han igen och får samma svar och jag fortsätter att måla med förklaringen att jag fått tillstånd att måla den väggen av ägaren(en kompis fick tillstånd till detta). Detta upprepar sig några ggr tills han tröttnar och vill ha med mig till stationen. Väl på stationen så försöker 2 andra poliser att skrämmas men jag hävdar att jag fått tillstånd att måla väggen och att de skall kontakta ägaren. Ingen av dessa poliser kan mer än 10 ord engelska och min thai är minst sagt bristfällig så de hämtar in en tolk som visar sig vara en brud som jag festat med tidigare under kvällen och som garanterat kommer tala till min fördel . Efter ett tag kommer de fram till att jag inte har gjort något olagligt längre men jag måste betala en summa pengar på grund av att lukten på sprayfärgen gjort så att ett närliggande hotell varit tvunget att stänga. jag blir såklart arg eftersom jag ansåg att jag inte gjort något fel varpå den ena polisen viskar något till den andre och helt plötsligt vill de bara ha hälften av summan de tidigare frågade efter. Detta har nu dröjt ca 5 timmar så jag ger dem en struntsumma och allt är frid och fröjd och jag är åter fri igen :)

10834433_571853759615396_859246226_o

Inspiration hittar jag överallt men för min egen del så är amerikansk underground hiphop och all form av horror en stor faktor till mina pieces. Blir lite som att gå in i en trans och bara köra på det som känns rätt.

10824916_571854359615336_48769947_o

Sist men inte minst vill jag hälsa till hela Ask familjen, Ekoe, Drillr, Adel, Ader, Angst, Aogs, Media, As, Nail, Jerk, Byron, Pago, Duck, Varför, Rend. Fler som behöver en shoutout är Kendra, Stayone, Mr sinnsykshit, Achoe, Bigben, Jagone, Secur, Golem, Segr, Dart, Roxes samt David Tengs för sitt arbete med graffen i Norge!

/ Rabeks

Lucka 10 – Tyme – Julkalendern 2014

10815704_10152393468460044_1180021548_n
Jag minns inte riktigt när allt började men det måste varit i slutet av 9:an/början av gymnasiet intresset för graffen uppstod. Jag fick bästa möjliga introduktion till det också! Jag och min kompis satt hemma hos honom i Norrköping, klistrade vid nått spel på datorn som vanligt. Hans storebror hade flyttat hemifrån… Flyttat till Stockholm, men nu var han hemma på besök och min kompis ville dra bort till hamnen och hälsa på brorsan.
-Vad gör han i hamnen?
-Han ska måla.
-Ok?!
hulkk

Vi tog cyklarna och pinnade ner till kolhamnen. Norrköping är inte särskilt stor stad men där hade jag aldrig varit… så… POW!!! när vi kom ner var det som att cykla in i en vägg av miljoner intryck. Där fanns oändligt långa (kändes det som) betongväggar. Det var 10-årsjubileum för Norrköpings hall of fame. Varenda liten yta stod folk och målade på. det spelades hög musik, varvat med liveuppträdanden och människor florerade. Vi letade upp hans storebror som stod och målade en av väggarna ut mot vattnet. Han drog, Phan! Jag visste nog att han målade graffiti innan den här tidpunkten men ”Graffiti” fanns inte riktigt i min värld. Men allt som försiggick där nere i kolhamnen denna soliga sommardag… så många olika stilar på piece’ar och characters. Phan gjorde inte en klassisk graffiti Piece. han gjorde ett motiv med ett landskap som blev bakgrund till hans crew-mate som gjorde en överfet text med tjock 3D. Han drog Awone. De blev mina förebilder. Efter den dagen ville jag också måla. Jag letade frenetiskt över hela stan efter platser där det skulle kunna finnas graff. studerade det jag fann, la beslag på de graffböcker som fanns på biblioteket, började racka Multona osv. Jag höll mig mestadels för mig själv i början. Jag hade en klar bild hur jag ville att målandet skulle gå till och gjorde det helst själv.

monster

Det jag främst ville få ut av graffen då, och än idag, var- och är att återskapa den ”wow-känsla” jag drabbades av där nere i hamnen och när jag cyklade omkring och fann alla målningar från förr som fått sitta kvar runt om i Norrköping. Jag vill bidra till norrköpings graffscen. visserligen lämnade jag rusty peking för länge sedan men Stockholm som jag befinner mig i nu ligger inte långt bort. Någon som delade min syn (eller jag som delade hans syn) på hur graff skall se ut var just Awone, som jag med åren kom närmare genom målandet. Fram till idag har vi utvecklat ett sätt att producera produktioner som är otroligt inspirerande och utvecklande. fokuset ligger på att det skall bli en fet helhet. Ibland känner inte den ena för att göra character, då tar den andra på sig det och andra gånger står vi och gör den/dem tillsammans. Man får lägga egot åt sidan och jobba tillsammans genom hela målningen.

 

Tymee

Fler som får mig att hålla igång är mina crew-mates: Atek, Bell, Eras/Potin, Erre/you, Klas och Wetmi. Det är dem jag vill imponera på. Vi har blivit ganska utspridda samt vissa mer aktiva än andra men ARS är ‘til death!

Robot_bro

Till alla er som läser… God Jul!
/ Tyme, ARS Crew, Representerar Norrköping!

Lucka 9 – YEA – Julkalender 2014

IMG_6981

Mitt namn är YEA. Jag började måla i mitten på 90 talet. Det var först elskåpen och busshållplatserna i västerort som man gled runt å taggade på sen kom högstadiet folköl å vänner blev en stor del av en liv. Tillsammans med mina vänner så startade vi crewet CNR det va en av dom roligaste perioderna i mitt liv hänga i tuben bomba måla dricka öl.

IMG_8116

Allt va bättre förr… haha nä det skulle jag inte säga men mycket va bättre förr tycker man väl att det va, man hade mer tid att fokusera på att måla samt att det va inte lika stressigt på graffitiscenen som det är idag men samtidigt så nya tider nya möjligheter ju äldre man blir ju lättare är det att dra ut och resa och få måla runt om i världen och Sverige.

IMG_4941

Jag har rest runt en del och målat inte överdrivet mycket men en del. Några av mina favorit länder att åka till och måla är Italien Danmark och Portugal. Målandet är ju alltid i fokus men att komma iväg och äta god mat dricka öl och ha semester är ju alltid nice. Sol och värme är ju alltid också ett plus.

jjj

Jag målar på allt som jag får lust med, ibland står tågen i fokus och ibland så blir det mer väggar.
Allt har sin charm, tågen har spänningen, atmosfären, lukterna, ljuden ja allt runt omkring. Men sen kommer ju väggarna, det är ju grymt med lagliga väggar och hänga med goda vänner och göra välproducerade väggar och ödehusen är ju alltid en favorit. Hitta hus som ingen har besökt på 10 år är ju så cool känsla att hitta.
När det kommer till knas historier så finns det en hög av konstiga saker man har varit med om. Allt från när jag var på landet med 2Dead och Drös och målade en wholecar och på vägen därifrån så möte vi polisen som blinkade med helljusen på oss, så vi tog det säkra före det osäkra och
brände på i 200 blås och kastade ut alla burkar genom rutan. Det var inte en burk utan det var kassar fulla med burkar som vi kastade ut men sen kom dom inte efter oss…. När vi sen kom för att hämta burkarna så hade dom kört över allt med gräsklippare så det såg ut som kriget i det diket efter alla sprängda burkar.
Blivit ut jagad ur öde hus av galna pundare som fått tuppjuck, uppjagad på en mur på ett fame av en tjur som kom springade. Jag har legat och scoopat yards i Stockholm och blivit hittad av missingpeople som undrade va fan jag höll på med.
Det är roligare att minnas det roliga sakerna som man har upplevt genom graffen än de skräck och knas historier man varit med om.

IMG_3699

Fortsätt måla och sätt färg på allt runtomkring er. God Jul! / YEA

Lucka 8 – CFL – Julkalendern 2014

CFL2013_2

Jag skriver CFL och de crews jag är med är CPT och WSR. Jag skriver CFL av ett ganska logiskt skäl. Då alla mina veckopengar gick till dåtidens arkadhallar kändes det naturligt att skriva samma initialer som jag gjorde när man kom in på High Score listorna på flipperspel som Black Night & Pinbot. Det kändes konstigt att välja ett engelskt ord fast det var det man egentligen skulle göra. Senare har jag såklart kört många olika tags med mer engelsk klang såsom Crazee, Dali, Hades, Chad, Blast, Jeff 181, Kemi osv..CFL är ju inte den roligaste textkombo man kan tänka ut men är ett namn som jag aldrig kommer ifrån.
Back in the days… (när började du måla, vad va bättre förr, minnen, vilka målade du med)
Jag tog mina första staplande steg hösten 1984, enkla tags med små spritpennor gällde. Våren 1985 gjorde jag min första piece med min dåvarande partner & mentor E.T. Han var en veteran som hade hållit på minst 6 månader längre än mig, en evighet på den tiden. Så jag anser mig själv vara del av den andra vågen av tidig graffiti i Västerås. Via honom kom jag i kontakt med bla Puppet, Meanie, Jojo 3, Lizz, DD22 och andra tidiga Västerås profiler.
Det som var kul på den tiden var att ingen visste egentligen nåt om hur man gjorde, allt blev en diskussion- vilka burkar är bäst, var är det enklast att racka, vilka caps går att sno, vilka pennor funkar osv. Bara att få tag på en Posca penna var ju ett mission. Eftersom graffiti var en sån pass ny företeelse så famlade de flesta i mörkret men tillsammans hjälpte man varandra. Det positiva med detta var att folk verkligen la sin själ i både skisser & målningar för alla ville bli bättre. Stil betydde allt. Sen när alla började att resa, runt 1986, fick man äntligen se hur mycket detta hade spridit sig i Europa och hur grymt mycket bättre de var än i Sverige- Chocken att se bilder från Amsterdam & Paris var ju så stor att nästan hela Sveriges writers ändrade stil från den tidigare lite bubbligare och mjukare NYC graffen till den hårdare Crime Time Kings stilen.
Att säga att det var bättre förr tror jag inte riktigt på. Jag personligen gillar att det finns alla regnbågens färger, det finns alla caps man kan tänka sig, man kan titta på vad som helst som man gillar via nätet och det är lättare att träffa nytt folk då informationen är enklare att få tag på. De som säger att allt var bättre förr är oftast folk som verkligen har trappat ner på målandet eller slutat helt. Däremot kan jag tycka att allt är lite för tillrättalagt med graffitibutiker, lagliga väggar, workshops osv. Det som kunde ta år att bemästra tidigare tar idag månader. Titta på Diseys målningar från 1986 tex, så tight och bra är det inte många idag som klår och det gjordes med riktiga skitburkar i jämförelse mot de märken som finns idag.

CFL2013
Under årens lopp så har jag såklart haft en hel del sköna typer som jag målat med- Care, Puppet, Deo, Quality, Venus & Samot, för att nämna några som står mig nära. Har alltid velat måla med folk som har skön attityd, inte alltid den som var mest tekniskt eller välkänd(fast de jag nämner stämmer ju ganska bra på det påståendet). Har väl alltid hookat med folk som gjort att jag blivit sugen på att måla mer och ändra mina egna vanor gällande teknik & stil. Vissa väljer att måla vidare, som jag, och vissa slutar. Men de är fortfarande bland mina bästa vänner och det är alltid nära att träffas för att gå ut och ta en bira eller två.

CFL2014

För mig betyder graffiti frihet- frihet att göra det jag känner för och måla där jag vill måla. Jag målar inte för andra, jag målar för mitt eget höga nöjes skull. Jag har aldrig suktat efter att få måla med den eller den writern och jag har svårt att bli starstruck, har väl bara hänt några gånger, tex när SeenUA tatuerade mig i början av 90-talet eller när jag fick träffa NOC 167 hos Henry Chalfant 1986. Att en del gillar det man gör är såklart jättekul, men det är inte drivkraften. Det handlar om kvalitet och kvantitet. Att bara måla på lagliga ställen, göra 15 pieces per år och sen publicera dessa om och om igen är inte vad graffiti är för mig, då är man konstnär, inte writer. Tiderna ändras såklart och med åldern blir man tyvärr lite bekväm av sig och jag uppskattar jag lugna ställen men att det idag finns det writers som aldrig målat tåg, aldrig kört olagligt, aldrig haft knas men är ändå lika respekterade som de som pumpar ut pieces varje vecka, tycker personligen att det är väldigt konstigt. Tycker att man ska ut i rännstenen ibland och bara köra- den spontanitet som genereras då kan inte dupliceras på ett lagligt ställe tyvärr.
Tror faktiskt att jag började måla pga att det var nåt nytt som hände. En klasskamrat till mig, Pop 14, breakdansade och drog lite tags och jag blev snabbt insugen i kulturen. Såklart har jag haft uppehåll då andra saker i livet kommit mellan men graffitin har alltid funnits där. Fast det har blivit många målningar gjorda under åren så har jag alltid haft drivet att testa nya saker och jag är inte klar än.

CFL2011

Det finns så sjukt många målare jag respekterar och beundrar av olika skäl, tex; LEE, SeenUA, NOC 167, Blade, Iz the Wiz, Dondi, Kel 1st, Fuzz, Puppet, Meanie, Disey & Ziggy, Delta, Sento, Bando, Mode2, Shoe, Lokiss, Towns, Cunt HFU, Ja One, Dems, Razor, ZZ Top, Rage, Round, Revok, Rime, Pose, Omens, Vizie, Kaos VIM, Nug, Mins & Les, Swet, Bates, Sabe, Trama, Venus, Samot, Rens, Marvel, Leon, Uzi….listan kan fortsättas i evighet….
Har svårt at sätta fingret på varför jag gillar så skilda målare men det kan vara en pil som avgör, en färgkombo som är ”fel” men ändå blir rätt, en teknik som man beundrar, annorlunda tänk bakom bokstäverna osv. Det de har gemensamt är att de alla har gjort ett intryck på mig och fått mig att tänka i andra banor.

CFL2008

Det känns som att graffen i sverige har blivit indelat i två läger- de som röjer på tåg och väggar kontra de som har som högsta önskan att lägga en 3 dagars produktion. Ser inga problem med detta då jag själv gjort bägge delarna och uppskattar bägge. I dagsläget är jag dock helt less på stora produktioner men är personerna bakom tagsen schyssta så funkar det för mig. En önskan hade ju varit att alla tänker lite mer utanför boxen vilket jag inte ser så ofta, framför allt inte hos de som målat en kortare stund.
Just nu verkar det tyvärr vara en nedåt trend på antalet utövare i detta land- om det beror på att det inte anses coolt att måla, det buffas för hårt, att folk är trötta på graff, att det finns för få ställen att måla lagligt eller vad det nu är har jag inget svar på. Att de inte ser tjusningen i att se en ny välgjord målning av Marvel, Dart, Skil, Puppet, Gauge osv är oförståeligt- vem kan inte gilla det? Under åren som jag har varit aktiv så har detta såklart gått upp och ner så förhoppningsvis så kommer det en ny generation hungriga writers snart som värdesätter kvalitet och kvantitet- går det i Danmark så går det här.
Självklart så kommer graffiti överleva i många år till, så länge folk vill uttrycka sig och göra detta fast det kan involvera hårda straff och skulder så kommer det köras på, jag vet att det är min plan i varje fall.

Vill passa på att hälsa mina bästa vänner i CPT och WSR, vi har hållit ihop i över 20 år så låt oss göra det lika länge till. Vill speciellt tacka E.T, Puppet & Venus för att ha utvecklat mig som målare och person, alla på ert eget sätt.
En liten hälsning till er som startat ganska nyligen; hitta en mentor som kört ett tag alternativt gå fram till någon gammal räv som du ser måla i nåt fame- är de trevliga så kan de lära ut ett och annat trick som ni kommer ha nytta av. Och kör det ni vill, inte vad ni tror att andra ska gilla. Det brukar bli bäst så. Sen ska man skissa, skissa, skissa, det finns inga genvägar där tyvärr.
Vill även säga hej till alla trevliga personer som jag fått måla med, skissa med, skrattat med och festat med genom dessa galna år- ni vet vilka ni är.

/ CFL

Lucka 7 – Bless – Julkalendern 2014

Kalender (1)

Min tag påminner om mitt efternamn som är Blom. Min familj är helt galen och dom är esteter hela högen. Jag bär stolt mitt efternamn lika så med min tag. Men hur tänkte jag med bokstaven S? Svåra bokstäver att skriva och självklart ska jag ha två.. Haha allt ska inte vara lätt heller! Jag kallas även för Queen B ibland vilket jag tycker är jävligt fränt.

Kalender (3)

Min skolgång har varit riktigt tuff. Jag har rent ut sagt fuskat mig igenom hela skolan och jag vettefan hur jag ens lyckades ta studenten. Jag har dyslexi och fick inte det först på papper förrns i slutet på gymnasiet. Så för att kunna koncentrera mig på lektionerna under alla år skissade jag men läraren slet sönder mina skisser framför ögonen på mig och därför vart jag istället en bråkstake. Oförstådd och arg. Men i dyslexi-testet fick jag även veta att jag har ett genialiskt bildminne. Det ni!

 

Kalender (4)

 

Caps och cans är som ett frukostbord. Mycket att välja mellan men jag använder bara MTN 94 pga det låga trycket. Jag försöker mest jobba med detaljer och därför är MTN 94 lättast att jobba med. Plus att dom luktar så stans gott! Jag tar doften som mitt lördagsgodis. Favoritfärg – MTN 94 Beryl Green.

 

Kalender (5)

 

Om 10 år är min graff lika skarp som mina skisser. Om inte bättre. Det är målet och jag vet att jag kommer komma dit. Om 10 år bor jag även på landet där jag odlar min egen mat, har en fet ateljé och natur runtomkring mig. Jag är inte så mycket för trafik och storstäder, mitt huvud pallar inte med det.

Kalender (2)

Till alla er som läser som är nybörjare. Skit i vad alla säger. Det är då det händer. Och även till er andra, julen är en fantastiskt tid förutom all hets med paket och skit. Men skippa alkoholen för barnens skull.

 

/Bless

 

 

Lucka 6 – Tim Timmey – Julkalendern 2014

Lindesberg

Graffiti har alltid betytt mycket för mig och jag får ofta höra att man kan se en ådra av graffiti i det mesta jag gör, när jag tatuerar, gör skulpturer, målar airbrush m.m. Jag vill idag försöka utvecklas och lägga mer tid på en målning istället för att göra många. Men sätter ofta för stor press på mig själv, på både gott och ont. Förr målade jag bara för att det var roligt och för att det var ett sätt att umgås. Nu känner jag att större utmaningar lockar till större glädje då belöningen också blir större då kampen är hårdare. Idag utför jag ofta uppdrag och vill då prestera mitt bästa varje gång. Jag inspireras mycket av djur och natur, det gjorde att jag utvecklades till charactermålare istället för textmålare. Min cartooniga stil följer med i det mesta jag målar och starka färger är något som ofta används. Jag har också en liten gul fågel som kommer med på allt fler målningar jag gör. Den gör att målningarna ser gladare ut, den har blivit en del av mitt signum. De flesta som sett mig måla reagerar på att jag är snabb, sällan sist klar när man målar ihop. Graffitin har gett mig ett driv som jag tar nytta av i vardagliga livet.

IMG_7311

Två graffitimålare som betytt mycket för mig är bland annat Heor, våra stilar fungerar bra ihop och vi båda målar fort. Sättet att måla med en stor text och en character bredvid gjorde att vi klickade riktigt bra. Tillsammans har vi varit runt och målat på många platser i världen och fler ska det bli. Glömmer aldrig när vi var på en ö i Thailand och stod längs med vägen och målade en stor vägg, flera av lokalbefolkningen stannade och frågade om vi kunde måla till dom också. Detta gjorde att vi fick lära känna många trevliga människor och bytte målningar mot inhemsk mat, boende och mopedhyrning m.m. Har fortfarande kontakten med de flesta vi målade till.

Jimmy skize är den målare som hjälpt mig att utvecklas som konstnär. Från att lämna 2D målande till att hjälpa mig förstå hur man får djup i sina målningar och går mer över till 3D. Något jag aldrig kunnat göra på egen hand. Då jag tycker om att utvecklas är Skize en av dom som gör att jag kämpar vidare. Jag har mycket kvar att lära och det är kul att ibland stanna upp och titta på gamla målningar, finns mycket man idag velat göra om och lägga till.

Hx-festivalen

Sveriges graffkultur har under senare år blomstrat. I somras var jag bland annat delaktig i projektet Paint the city i Lindesberg. Riktigt kul att en hel stad fylldes med flera stora väggmålningar under en vecka. Mitt uppdrag var att tillsammans med 6 andra målare dekorera ett stort parkeringshus. Träffade då många underbara människor, och hoppas på fler liknande samarbeten i framtiden. Flera stora graffitievent ägde rum i vårt avlånga land och nu avskaffas nolltoleransen i Stockholm. Även Helsingborg som jag bor i släppte på sin nolltolerans och vi kunde göra flera målningar som syntes under HX-festivalen. Graffitin blir mer och mer accepterad och kan förhoppningsvis ge fler färgglada städer.

Hx Festivalen

Om 10 år har jag säkert tvingas att trappa ner på mitt målande, men har garanterat inte slutat. Får se hur det går med min utveckling och kanske blir så i framtiden att man går tillbaka till att bara måla för att det är kul tillsammans med likasinnade.

IMG_1318

Till alla er som läser vill jag börja med att tacka för ett grymt år och tacka alla jag samarbetat med. Kommer en del spännande projekt under 2015 och jag ser positivt på framtiden. Önskar er alla en god jul och gott nytt år. – ett extra tack till Urbnarts för ett trevligt bemötande och snabba leveranser av färg.

 

 

/ Tim Timmey

Lucka 5 – Ake – Julkalendern 2014

Ache 3D

AKE har jag skrivit i drygt tjugo år och jag drar den än idag på samma sätt som jag gjorde då. Om jag ska vara helt ärlig så är jag inte så överdrivet förtjust i den, främst på grund av att jag tycker alltid det är obekvämt att få in K:et så att det ligger bra tillsammans med de andra bokstäverna.

Men å andra sidan så är jag svag för traditioner och jag menar att det ligger en hel del tyngd i att köra samma tag i flera decennier. Sen tycker jag det är ganska tråkigt när man ser vissa målare som kan dra en piece med sin tag i sömnen, för att bokstäverna sitter där som alla andra gånger. Det ska vara lite klurigt och utmanande varje gång man gör en ny skiss, vilket i mitt fall K:et alltid garanterar.

Tidigare tags som jag har haft är Mad, Sonic, Manik, Hype. Under en lång tid körde jag Ake och Hype parallellt och då var Hype reserverad för lagliga jobb. Eftersom jag idag inte målar olagligt längre, så räcker det nu med en tag.

Ache Text

Back in the days på 80 och 90-talet växte jag upp i en förort till Helsingborg som heter Rydebäck. Det var i gångtunnlarna där som min graffitikarriär startade. Min första partner in crime var Zippy och tillsammans gick vi loss rejält på alla tunnlarna. Först olagligt, men efter lite uppmärksamhet i press och diskussioner med Gatukontoret så fick vi både tillstånd och färg på rekvisition.

Efter ett par år började vi hitta fler, och avsevärt mer erfarna målare inne i Helsingborg. Framför allt bör jag nämna Dash (Skey, på den tiden) och Ser, som blev lite av mentorer för oss. Genom dem och andra fick vi för första gången lära oss hur man egentligen målar. Främst gällde det teknik, men vi fick också tips och vilka burkar som var bäst och hur man fick tag på caps, samt hur man blandar kulörer (burk till burk). Allt det vi hade gjort i Rydebäck, var fram till dess, totalt höftat, helt bajtat och utfört med originalcaps. Nu öppnandes en helt ny värld för oss, att ha kontakter inne i stan ledde till att man träffade fler folk, och vi fick lära oss att det fanns något som kallades Hall of Fame, i vilket man kom att spendera väldigt mycket tid framöver.

I början av gymnasiet träffade jag Same, som då var ungefär lika erfaren som mig. Vi funkade bra ihop, blev goda vänner och målade nästan uteslutande med varandra under den tid på 90-talet som vi var aktiva. Andra karaktärer som rörde sig i samma sfär som oss, på den här tiden var bland andra Mer, Selv, Cews (Ängelholm), Dekor (Växjö), Baron (Stockholm), Teks & Stif (Landskrona).

Det var en härlig tid – lätt att skaffa lagliga målningar som resulterade i massor av gratis färg, och Danmark 20 minuter bort där burkarna kostade 100 dkr för fyra stycken. På grund av detta så kan jag med stolthet medge att jag aldrig behövt racka en enda burk.

Ake Character

Förr i tiden var det uteslutande danska Quick som gällde. Ibland, när vi var tvungna att köpa färg i Sverige så fick vi stå ut med lite andra märken som Belton och Auto-K, vilka vi tyckte var rätt kassa jämfört med Quick. Till Quick hade jag dessutom lyckats få tillverkarna av ”Spraystärk” att skicka mig en hel kartong med hundratals caps. De var nog bara glada över att i alla fall bli av med en munstyckssnattande skitunge.

Idag målar jag helst med MTN 94 på grund av det sköna, låga trycket. Jag skulle önska att de var lite bättre pigmenterade, men å andra sidan luktar de så makalöst gott. Caps som jag gillar är Universal Yellow, Skinny Beige, MaClaim, Pinky och Montana Black Original.

Ake 3D

Om 10 år sitter jag förhoppningsvis i en egen studio och myser. Min dröm och förhoppning är att kunna skaffa en studio som är tillräckligt stor för att kunna måla hela väggar i, men framförallt tavlor i alla storlekar. Jag jobbar förmodligen fortfarande med grafisk design och motion graphics, men jag hoppas även kunna börja så smått försörja mig som spraykonstnär. Det är inte sannolikt att jag bor kvar i Stockholm om tio år. Eventuellt flyttar jag ner till Skåne, eller kanske drar jag utomlands ytterligare en sväng (jag bodde under 8 år i UK).

Ake Digital

Till alla er som läser…framförallt till er yngre eller lite oerfarna, skulle jag vilja säga; bajta och kopiera så mycket ni vill under tiden ni håller på att lära er det här med graffiti. Men håll det helst på papper där hemma tills ni hittar ett sätt att skapa med (i alla fall ett försök till) en egen stil och därmed stolthet. Haka inte på den tråkiga trenden som råder (och har varit förekommande väldigt länge) att sno characters och figurer direkt från nätet och måla av på vägg. Det är en mycket bättre känsla att kunna skapa sina alster från scratch. Du kan stå för det på ett helt annat sätt, med stolthet, än om du bara agerar karbonpapper.

Till slut vill jag bränna av lite shout outs till mina grabbar i WSB Crew: Cews, Metus, Ster, Blues, Terme, Ace, Aspe, Bear, Sker och Bayne.

Till mina Skånebröder i DAVS crew, Helsingborg: Ser, Take, Fatel samt till en av mina absolut största förebilder, samt vän; Jimmy Skize och sist, men inte minst; Tim Timmey!

Ytterligare ett litet YO! till alla sköna människor jag har stött på och lärt känna så smått i Stockholm under det senaste året: Puppet, Hier, Yash, Geds, Dart, Roxes, Gouge, Le, Emmilou, Buso, Zappo, Cider, Pank, Baron, Twin, Hund, Kear, Strangefruit, Uman Eye, Muro, What och Veganflava.

/ AKE

Lucka 4 – Sletz – Julkalendern 2014

DSCF1076

Min Tag är Sletz. tidigare namn Arce, Delux, Flash Gee bl.a
fast jag har sedan 98 har jag kört Sletz fast med en annan vokal fram tills ca 2010. Jag hade ofta två signaturer åt  gången förr om åren men Sletz har som sagt hängt kvar. Jag var med i ett gäng crews förr om åren, POG, ONS, DM, BKH, AE, IPK och CK men nu är det bara CWD(Compulsive Writing Disorder) OE(On Edge) som jag kör.
Back in The Days: jag började tagga elskåpen runt mellanstadieskolan med (helt utan finess)bajtade tags 96 men satte igång på riktigt året efter det. i begynnelsen körde jag bara med en kille, Dew/Shan men 98 och framförallt 99 började måla med fler folk. Once, Hose och Mone/Cads var de jag körde mest med.
Just 1999 var ett fantastiskt graffår med några grymma jams, fritidsgård i godsyarden på söndagar och det var precis innan de slängde upp kameror i spårvagnarna och det syntes verkligen. Det känns väldigt avlägset nu när man nyttjar stans smutsigt rena kollektivtrafik.

DSCF0981

Jag minns att det var några som i den vevan hade lagt en stor färgmålning på min skola, personal och elever tävlade i avsky brottet medan jag och polaren tyckte det var otroligt tufft och tillbringade lång tid med att klura på hur man gjorde sånt där och kort därefter började jag testa mig fram. Med handen på hjärtat fick jag testa mig fram rätt många målningar in i karriären, det är fräckt och nyttigt att lära sig på egen hand men det är verkligen ingen vacker syn.. Blev iaf totalt biten redan från dag ett och alla andra fritidsintressen fasades ut rätt fort efter det.
Från 1997 och fram tills 2005 var det graff allt. 2005 hade jag gått i konstskola ett par år och snöade in på andra tekniker och motiv än spray och bokstäver. Jag fick några uppmuntrande stipendier och började ställa ut annan typ av konst och graff blev det sällan mer än två gånger per år de kommande 6-7. Sen skaffade jag instagram, blev åter graffpepp på riktigt och återfallet var ett faktum.
För min egen utveckling har det varit nyttigt att fokusera på andra bildspråk i några år och komma tillbaka.
Nu försöker jag hålla de två i sär, dels av gammal hederlig noja men också för att behålla graffen så skoj och kravlös som möjligt. Det är ytterst få saker som är roligare än att tvinga ut en bakfull Hose till en gråmulen morgon och svära över glömda caps i en smutsig prodtunnel.

DSCF1120
Graffiti har alltid betytt och betyder väldigt mycket för mig men på lite olika vis genom åren, iom att jag började såpass tidigt fungerade den lite uppfostrande till en början och man fick lära sig att om något skall bli gjort får man göra det själv.

DSCF0674

De stora inspirationskällorna för mig har alltid varit de lokala 90-tals hjältarna, UMA, NTA, SDC, PC och HTB var alla fantastiska crews och bland enskilda writers är det Dwane, Rubin, Disk, Dudes, Sarg, Prize och Slav som jag av lite olika skäl håller högst. Listan kan göras längre, grymma målare fanns det gott om och det är sjukt kul att de flesta saknar förmågan att helt lägga av.

DSCF1380

Måste ge ett gäng riktigt stora big ups:till Hose, Waste, Code26, Skrokk och Rally för att CWD hålls uppe efter konstens alla regler, kul att vi kör!
Oboe, Disk, Tux, Dxtr, Punta, Tao, 62 och Metal för gott och återkommande väggsällskap
och Roxes skall också ha ett guldstjärna för att han rakryggat bär titeln landets bästa färgpusher!

/ Sletz, CWD

 

Lucka 3 – Jail – Julkalendern 2014

Min tag är Jail. Jail har jag skrivit sen dag ett, iden kommer från en scen i filmen Toy Story. Jag tyckte bokstäverna var sköna. För tillfället varierar jag det bland annat med att skriva Jay. Har även haft lite andra tags men inget värt att nämnas. Jag är med i ASR som startades av Kris och Auto 1996, tyvärr är dom inte aktiva idag.

 

image



Jag växte upp i Norsborg och började med graffiti 1997, min bror var redan då en etablerad writer på linjen. Snorunge som jag var hängde jag och mina polare efter brorsan och hans click. Men dom äldre var schyssta och vi lärde oss en heldel av dom.

Jag minns den tiden som rena vilda western på linjen. Jag har kommit ner till Norsborg många gånger och sett folk stå och göra backjumps. Minns specielt en gång när Sore står och gör en riktigt fet Spc i kalligrafibokstäver en förmiddag, rödrostfyll och svarta linjer vita seconds.

Han och Shine var enligt mig kungar på röda då. Men ändå hade dom fötterna på jorden och lät oss skitungar vara med och köra insidor. Vi hade bara 2or med orginalfärg men vi fick låna deras flows med mördar meto i. Man var bra stolt när man fick sen sina fula buffade kråkor brevid deras.

 

162

 

Med förebilder som Somer (rip), Flow, Coke, Size, Kris (inte wol) Dent Och alla andra dårar från linje 13 handlade det inte om att lära sig göra 3d och pilar för min del. Utan att förstöra och väsnas mest. Jag jagade som många andra ständigt nya kickar, och efter ett fåtal målade väggar gjorde jag redan samma år mitt första tåg. Att det såg ut som skit behöver ni inte oroa er för.

Allt rullade på men alkohol och droger tog över, Och Graffitit vart lågt prioriterat, Jag var riktigt illa ute ett tag, Mitt i allt det här gick två bra vänner (Ens, Dimhe) plötsligt bort. Men jag fortsatte leva destruktivt. Efter att ha fått besked om att jag måste gå igenom en stor opration pågrund av tjocktarm cancer la jag ner alla dumheter och fokuserade helt och hållet på att komma på benen igen. Vägen upp var allt annat än enkel men jag klarade det. Åren gick och det vart några väggar, stationer och ett fåtal tåg. 2004 la jag av helt och rörde inte en burk förs 2012.

 

IMG_7430 (1)

 

 

Idag betyder graffiti mycket för mig. Jag jobbar för mycket, har fru, två barn och bor i villa. För att få en paus från stressen, och fly vardagen utan substanser smiter jag gärna iväg och målar en vägg, helst ett fame. Tillskillnad mot förr står jag gärna och pillar lite för mycket.

Panels har alltid facinerat mig, men jag blev aldrig den där tågmålaren som många av mina vänner är. Klart jag skulle velat haft en blackbook med 1000 tåg. Men jag är ändå nöjd med mina stressiga roststopp backjumps på tuben.

Och till dom få som målar tåg aktivt i Stockholm idag med Kvalite. (ingen nämd, ingen glömd) Vill jag bara säga Hatten av! Fortsätt sätt käppar i hjulen för Csg grabbar.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 



Jag föredrar att måla så mycket som möjligt med rollfärg. Många av mina målningar är fyllda med roller och lineade med pensel, enbart detaljer och highligts är gjorda med spray. Att dra linjer med pensel är tidskrävande men resultatet blir alltid tighta linjer och stilrena målningar. Om väggen är krackig eller om det är ett stressigt spot blir det spray, då blir det oftast Montana Black. Den gula banan capen eller nyfat.

 

IMG_9860

 

 

Om 10 år gör jag förhoppningsvis samma sak som idag. Knegar, chillar med familjen, fiskar som är en annan stor hobby. Och smiter iväg från alla måsten och målar nån skön vägg.
Till alla er som läser vill jag önska en God jul.

// @allstarsallstars

Lucka 2 – Le – Julkalendern 2014

DSC01203

Graffiti för mig betyder frihet och att ta makten över det offentliga rummet genom att uttrycka sig. Jag tycker att graffitin behövs för att öppna upp andra sätt att se på saker, den skapar en slags mångfald för kreativa uttryck. Jag har en stor respekt för alla de som målar och jag ser mycket av de delar som jag gillar i livet komma fram där, framförallt just den där frihetskänslan och handlingskraften att köra på från början till slut.

Graffitin har kommit att betyda mycket för mig, just nu är det något jag tänker på dagligen, hur jag ska utvecklas, vad jag ska göra, vad jag borde testa osv. Jag jobbar ständigt med mantrat ”kör bara kör”. och det som taggar mig är att jag har så mycket kvar att lära mig! Jag blir aldrig så peppad som när jag ser en målning som får mig att häpna och ofta kan jag inte släppa den förrän jag försökt lista ut hur den gjorts.

Jag har alltid velat måla stort sen jag var liten men tog aldrig tag i det, min energi och uppmuntran gick åt till idrott istället. Jag sneglade istället på den där graffpersonen, som jag ville hänga med men vågade inte, i min gamla hemstad Oskarshamn.

År 2009 fick jag projektleda ett gångtunnelprojekt i Helsingborg, där jag tillsammans med unga skulle måla en tunnel på temat trygghet och jämställdhet. Detta var i ett område som hade många motsättningar. Mitt uppdrag var att jag skulle försöka jobba med några i de olika skolorna för att skapa en slags dialog mellan dem och också få dem att äga sin plats tillsammans genom att skapa. Det var ett bra projekt som öppnade upp min målarlust ännu mer och jag blev fast besluten om att ta tag i det som jag tidigare inte vågat. 
Så det året testade jag för första gången att göra en character tillsammans med en målare från Malmö. Jag minns än idag pulsen, känslan av att dra en linje, hur jag stängde av allt runt mig för att gå in i total fokus. Omvärlden existerade inte, det var bara jag och väggen. Efter den upplevelsen var jag fast. Men tyvärr, så tog det några år tills jag övervann någon slags prestationsångest. Detta på grund av lite för mycket hype kring att jag som tjej som ville måla och det var många som överröste mig med målartips. Utan jag ville bara köra på då utan att tänka så mycket.

Efter min första målning började jag göra saker med markers. Åkte iväg på konstprojekt i England där jag målade en husvagn och olika träinstallationer och lämnad mina uttryck lite här och där runt om i Sverige. Det var under den perioden som jag började jag få upp mitt självförtroende kring målandet.

När jag flyttade till Stockholm år 2012 för att jobba i ett konstprojekt där jag skulle få barn att skapa inom olika konstområden, bestämde jag mig, på riktigt. Jag hade då hunnit målat tavlor och ställt ut tillsammans med bland annat Amara Por Dios som peppat mig att komma igång med sprayburken. Amara visade mig målare som jag kunde relatera till och som gav mig en extra kick att komma igång. ”Kan de så kan jag” blev mitt nya mantra. Därefter kontaktade jag folk och nu har jag mer eller mindre målat i ett år med sprayburken.

För mig är det ”point of no return” med målandet. Jag har öppnat något fantastiskt som jag inte vet vart det kommer ta mig. Mött en massa fina människor som inspirerar mig. Det här är typ det enda i mitt liv som jag känner mig säker på att jag vill fortsätta med. Detta är på mina villkor och gillar du det inte så är det helt okej för mig.

 

IMG_6937

 

Om 10 år vill jag ha utvecklat min stil och åkt utomlands för att måla.  Jag vill vara mer säker på mitt uttryck. Sen hoppas jag att fler hbtq-personer ska ha börjat med graffiti och att mångfalden inom graffitiscenen har ökat här i Sverige. Sen tycker jag att varje situation som är ny innebär ofta att en lär sig något nytt om sig själv, så jag har inte så mycket till planer egentligen. Jag är mest nyfiken på vart det här kommer ta mig och att måla utan en massa snack.

DSC01328

 

Jag har en stor respekt för Dart och Amara Por Dios och Husk mit navn, som målare. Sen har jag fått äran att vara involverad i målarprojekt leda av Ligisd och Ruskig. Det är två personer som jag verkligen har med mig när jag målar, deras erfarenhet och inställning inspirerar mig. Emmilou är den som jag verkligen kan prata med det mesta om när det gäller den rent mentala inställningen till målandet.

 

DSC00561

 



Caps och cans… Jag gillar skarpa grafiska linjer och därför är mina favoriter skinny level 1 och 2. Men banancapen, yellow banana från MTN är också en favorit. Montana Black brukar jag använda mig av när det kommer till sprayburkar.

 

10410053_10152533161031654_909465926_n

 

Till alla er som läser… Kör på du som är sugen, alla stilar är välkomna, det är bara du själv som sätter din egen press. Graffiti är frihet.

// LE


http://erikssonlina.wordpress.com

Lucka 1 – Dacus – Julkalendern 2014

Dacus_2

Min tag är Dacus. Startade IDA crew med Sad vid årsskiftet 98/99 och är sedan 2013 med i CAS. Snubblade över ordet ‘dacus’ av en slump på något forum. Enligt Urban Dictionary är det definitionen av att vara cool. ;) Tidigare har jag skrivit Lotus, vilket jag fortfarande gör ibland men jag trivs bättre med bokstäverna i Dacus.

Dacus_5

Back in the days i mitten av nittiotalet var jag i yngre tonåren och gick i högstadiet. En period fylld av pubertetens osäkerheter och vikten av att vara en i gänget samtidigt som sökandet efter en själv var i full jakt. Och ville man vara tuff så skulle man göra tre saker. 1. Åka skateboard. Det gick inte. 2. Lyssna på Wu-tang clan. Jag insåg ganska snart att Hip-hop musik inte tilltalade mig. 3. Ha en tag som man skrev överallt. Det här var 1995 och jag hade min tag. Men det var typ allt. Jag såg hur killar från min skola som Wers och Pow (r.i.p) hade smugit ut och gjort något halvtaffligt försök till pieces på Thorildsplans t-banestation. Jag reflekterade inte så mycket över deras pieces utan jag förundrades mer av hur dom hade lyckats vara ut så sent på natten.
I början av januari 1996 såg jag och några kompisar från mitt kvarter att Zappo och Reson hade gjort varsin piece mellan Kristineberg och Thorildsplan. Jag minns att vi stod länge framför dom och fascinerades av hur dom hade lyckats göra något så stort och snyggt på ett sånt nojigt ställe. Den dagen började allt. Jag vill också göra något sådant och gick hem och börja skissa. Det dröjde inte länge innan vi gjorde vår första piece.
1996 var ett bra år i Stockholm att inspireras av bra graffiti. Jag bodde i Kristineberg och hade famet vid Tranebergsbron runt hörnet och jag gick i skolan ett stenkast från det klassiska Rålisfamet. På rasterna och efter skolan fanns graffen där. Man kunde åka med tuben och pendeln vart som helst och se välgjorda pieces av writers som Kaos, Star, Virus, Slisk, Ribe, Reson m.fl. Eller så kunde man sätta sig på Älvsjö eller Karlberg någon morgon och se panels rulla i trafik av Dano, Sear, Skil, 303 m.fl.  Internet kom till vårt hem några år senare så ville man se graffiti då så fick man anstränga sig lite. Men det fanns ju där… färg färg färg… överallt! Sen började dom buffa allt, sätta in väktare och degradera pieces längs tuben till snabba kromblaffor. :(

Dacus_4

 

Graffiti betyder eller snarare betydde I början allt för mig. Det blev ett smått maniskt intresse. Mitt enda intresse. Jag gjorde inget annat en skissade, åkte runt och fotograferade och i möjligaste mån göra en och annan piece. Sprayburkar var svårt att få tag i. Antingen så rackade man eller så åkte man långt åt helvete för att köpa billig skitfärg av ett märke som hette ProPaint. Sen fick vi kontakt med Leroy från Wufc som hade ett lager Montana Hardcore som vi fick köpa billigt av. Något år senare så öppnade Homeboy och gjorde tillvaron lite lättare. Nu behövde man inte åka runt hela stan för att lyckas få tag i 2 carlofonburkar. Men med åren så tappade jag intresset för graff. Jag hade ett kreativ yrke som tog mycket energi samt att jag fick andra intressen som tog upp mer tid så i mitten av 00-talet blev det bara några enstaka pieces per år. Sen blev det inget alls på flera år och runt 2010 kände jag att graffitin var ett avslutat kapitel i mitt liv. Men våren 2011 promenerade jag förbi en gammal skjutbana där jag målade mycket förr. Jag fick såna flashbacks och gamla minnen väcktes till liv. Fan vad jag saknar graffitin. Tidigare hade jag en föråldrad inställning om att graffitin va nått man gjorde som ung sen växte man upp. Jag minns när man var tonåring och läste att en 30-årig klottrare hade gripits. Fan vad patetiskt det lät. Men nu närmade jag mig själv 30 och hade aldrig känt mig mer sugen på att måla. Så jag dammade av burkarna och tog upp där jag slutade.

Dacus_4

 

De graffitimålare som gör intryck på mig är dom som gör något annorlunda. Jag har alltid haft en annorlunda syn på mitt målande. Istället för bomba upp mitt namn och synas så mycket som möjligt så har det snarare handlat om att inte synas. 2001 hittade jag ett gammalt värn i skogen och tänkte att det här kommer ingen annan att hitta så jag signade piecen med King of Nowhere. Jag har alltid varit på jakt efter orörd betong och finkammar Stockholmsregionens skogar efter övergivna platser. ibland hittar man en del orörda spots och ibland upptäcker man att någon har hunnit före. Man kan vara långt inne i skogen med tanken av att här har har nog ingen satt sin fot på de närmsta 30 åren. Men sen på en rostig stolpe så skymtar en PNP tag. Det går jag igång på. Jag blir jäkligt motiverad av andra som också anstränger sig lite för att hitta udda spots som Honie, Gimp, Jonah, Fuksh, W-tass, Gipsy, Jeks m.fl.

Dacus_3

 

Om 10 år kommer förhoppningsvis jakten på den perfekta piecen och jakten på den perfekta väggen att fortgå. Jag blir aldrig nöjd med mina pieces och vill hela tiden utvecklas och bli bättre. Men ibland skiter jag i resultatet och sprayar på för att det är kul. Och så länge jag har kul så kommer jag att fortsätta.

 

Dacus_1

 

God Jul!

//D

Julkalendern 2014

iphone-20140726-1196-1024x687Nu går 2014 års julkalender av stapeln. Det är ett bra gäng målare samlade bakom årets kalender. Det kommer att bli ännu en fantastisk decembermånad för oss graffitimålare. Du som följer kalendern kan se fram emot att varje morgon öppna en lucka här på hemsidan, vissa dagar kanske det är fler än en målare bakom luckan. Diskutera gärna kalendern i vår slutna facebookgrupp. Om du vill kan du även följa kalendern på instagram @lysandenu och facebook ”graffiti saved my life”.

Jag som står bakom kalendern heter Victor och för frågor eller pepptalk går det bra att kontakta mig på mail@lysande.nu