Lucka 1 – Dacus – Julkalendern 2014

Dacus_2

Min tag är Dacus. Startade IDA crew med Sad vid årsskiftet 98/99 och är sedan 2013 med i CAS. Snubblade över ordet ‘dacus’ av en slump på något forum. Enligt Urban Dictionary är det definitionen av att vara cool. ;) Tidigare har jag skrivit Lotus, vilket jag fortfarande gör ibland men jag trivs bättre med bokstäverna i Dacus.

Dacus_5

Back in the days i mitten av nittiotalet var jag i yngre tonåren och gick i högstadiet. En period fylld av pubertetens osäkerheter och vikten av att vara en i gänget samtidigt som sökandet efter en själv var i full jakt. Och ville man vara tuff så skulle man göra tre saker. 1. Åka skateboard. Det gick inte. 2. Lyssna på Wu-tang clan. Jag insåg ganska snart att Hip-hop musik inte tilltalade mig. 3. Ha en tag som man skrev överallt. Det här var 1995 och jag hade min tag. Men det var typ allt. Jag såg hur killar från min skola som Wers och Pow (r.i.p) hade smugit ut och gjort något halvtaffligt försök till pieces på Thorildsplans t-banestation. Jag reflekterade inte så mycket över deras pieces utan jag förundrades mer av hur dom hade lyckats vara ut så sent på natten.
I början av januari 1996 såg jag och några kompisar från mitt kvarter att Zappo och Reson hade gjort varsin piece mellan Kristineberg och Thorildsplan. Jag minns att vi stod länge framför dom och fascinerades av hur dom hade lyckats göra något så stort och snyggt på ett sånt nojigt ställe. Den dagen började allt. Jag vill också göra något sådant och gick hem och börja skissa. Det dröjde inte länge innan vi gjorde vår första piece.
1996 var ett bra år i Stockholm att inspireras av bra graffiti. Jag bodde i Kristineberg och hade famet vid Tranebergsbron runt hörnet och jag gick i skolan ett stenkast från det klassiska Rålisfamet. På rasterna och efter skolan fanns graffen där. Man kunde åka med tuben och pendeln vart som helst och se välgjorda pieces av writers som Kaos, Star, Virus, Slisk, Ribe, Reson m.fl. Eller så kunde man sätta sig på Älvsjö eller Karlberg någon morgon och se panels rulla i trafik av Dano, Sear, Skil, 303 m.fl.  Internet kom till vårt hem några år senare så ville man se graffiti då så fick man anstränga sig lite. Men det fanns ju där… färg färg färg… överallt! Sen började dom buffa allt, sätta in väktare och degradera pieces längs tuben till snabba kromblaffor. :(

Dacus_4

 

Graffiti betyder eller snarare betydde I början allt för mig. Det blev ett smått maniskt intresse. Mitt enda intresse. Jag gjorde inget annat en skissade, åkte runt och fotograferade och i möjligaste mån göra en och annan piece. Sprayburkar var svårt att få tag i. Antingen så rackade man eller så åkte man långt åt helvete för att köpa billig skitfärg av ett märke som hette ProPaint. Sen fick vi kontakt med Leroy från Wufc som hade ett lager Montana Hardcore som vi fick köpa billigt av. Något år senare så öppnade Homeboy och gjorde tillvaron lite lättare. Nu behövde man inte åka runt hela stan för att lyckas få tag i 2 carlofonburkar. Men med åren så tappade jag intresset för graff. Jag hade ett kreativ yrke som tog mycket energi samt att jag fick andra intressen som tog upp mer tid så i mitten av 00-talet blev det bara några enstaka pieces per år. Sen blev det inget alls på flera år och runt 2010 kände jag att graffitin var ett avslutat kapitel i mitt liv. Men våren 2011 promenerade jag förbi en gammal skjutbana där jag målade mycket förr. Jag fick såna flashbacks och gamla minnen väcktes till liv. Fan vad jag saknar graffitin. Tidigare hade jag en föråldrad inställning om att graffitin va nått man gjorde som ung sen växte man upp. Jag minns när man var tonåring och läste att en 30-årig klottrare hade gripits. Fan vad patetiskt det lät. Men nu närmade jag mig själv 30 och hade aldrig känt mig mer sugen på att måla. Så jag dammade av burkarna och tog upp där jag slutade.

Dacus_4

 

De graffitimålare som gör intryck på mig är dom som gör något annorlunda. Jag har alltid haft en annorlunda syn på mitt målande. Istället för bomba upp mitt namn och synas så mycket som möjligt så har det snarare handlat om att inte synas. 2001 hittade jag ett gammalt värn i skogen och tänkte att det här kommer ingen annan att hitta så jag signade piecen med King of Nowhere. Jag har alltid varit på jakt efter orörd betong och finkammar Stockholmsregionens skogar efter övergivna platser. ibland hittar man en del orörda spots och ibland upptäcker man att någon har hunnit före. Man kan vara långt inne i skogen med tanken av att här har har nog ingen satt sin fot på de närmsta 30 åren. Men sen på en rostig stolpe så skymtar en PNP tag. Det går jag igång på. Jag blir jäkligt motiverad av andra som också anstränger sig lite för att hitta udda spots som Honie, Gimp, Jonah, Fuksh, W-tass, Gipsy, Jeks m.fl.

Dacus_3

 

Om 10 år kommer förhoppningsvis jakten på den perfekta piecen och jakten på den perfekta väggen att fortgå. Jag blir aldrig nöjd med mina pieces och vill hela tiden utvecklas och bli bättre. Men ibland skiter jag i resultatet och sprayar på för att det är kul. Och så länge jag har kul så kommer jag att fortsätta.

 

Dacus_1

 

God Jul!

//D