Lucka 14 – Tobias Barenthin Lindblad – Julkalendern 2014

Eftersom jag inte varit särskilt aktiv ute på ungefär 20 år så är min tag inte särskilt viktig längre. Jag gillar att testa många olika ord och bokstavskombinationer. Ju äldre jag blir desto fler intressanta ord hittar jag. Frustrerande, för när jag var aktiv så hade jag väldigt svårt att hitta tags att trivas med. Track berättade en gång att han drömt om en grym tag till mig, fem bokstäver, slutade på ett E som det skulle vara på 80-talet, men, han mindes den inte när han vaknade. Tagen jag använt mest är Shok, och jag snodde den efter ett besök i Berlin våren ’89. Jag fick kritik för namnet, eftersom det fanns en Chock på röda söderut innan mig. Strax efter började Reson skriva Shok ett kort tag, men jag hade den osannolika turen att tillsammans med Ångest skriva en enda tag på Karlaplans perrong. Det visade sig senare att Reson sett den och genast slutat med Shok eftersom han trodde att det var nåt högdjur till writer-polare till Ångest.

2004 Berlin Shok

Det roliga när jag började, som jag tror alla upplever, är ju att jag var så lättimpad. Eftersom jag inte hade nån koll så var allt grymt och gav såna kraftiga intryck. Det är antagligen därför de flesta writers är mest impade av den stil som kördes när de började. Sen var 80-talet kul för att det var så gott om mellanrum i Stockholm, det fanns rivningskåkar, det var fullt med tags i tuben, det var lite som att myndigheterna inte hade riktig koll på allt. Stockholm av idag känns som en stad i en diktatur light med de anala tendenserna att allt måste vara psykopatiskt nyskrubbat. Yttre ordning mot inre kaos heter det visst.
Mina aktiva målar-år, 1988-1993 ungefär, var roliga år. Även om graffitiscenen dog ut lite i början av 90-talet så hände det mycket stilmässigt då. Jag målade framför allt med Dread, Track, Bonus och senare en del med Edge och de var alla rätt tongivande med de nya stilarna som dök upp i svallvågorna efter Buzter ocht Desoners experiment 1989. Erse, Aman och Ribe var andra tongivande stilister som förändrade hela synsättet på bra och dåligt när Stockholm gick från Bando till fulsnyggt.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Det bästa med graffiti är att scenen hela tiden utvecklar sig. De jag är mest imponerad av idag är den mer avant-gardistiska scenen i Berlin, målare som Akim, Bus 126, Cost, Dez 78 och Zast. De experimenterar med graffiti i ett gränsland mellan musik, dans, kampsport och många andra influenser, men hela tiden utan att tappa kontakten med gatan. Min andra favoritscen är kanske ingen scen i andras ögon, men det är writers som jag tycker har extra mycket själ eller känsla i det de gör. Målare med ett slags spirituellt uttryck. Cazter, HNR och Sabe är några av mina favoriter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har bara gjort en ”riktig interrail. Det var tillsammans med Dread sommaren 1992 och den resan låg till grund för UP nr 3. Vi reste i västra Europa och städer som Amsterdam, Paris och Madrid var lite som östeuropeiska städer är nu. I Amsterdam var alla tunnelbanevagnar målade och i Madrid var graffitiscenen yrvaken och rätt ny.
Det är en lyx att få resa mycket och att få se andra städers scener. Både hur stilen utvecklas och hur olika villkoren för graffiti är tycker jag är intressant att få ta del av. En tidig favoritstad är Berlin. Jag var ofta där som liten och efter att jag gick ett halvår i skolan där så har banden knutits hårdare. Berlins graffitiutveckling visar också hur mycket de ekonomiska förutsättningarna påverkar graffitin. På senare år har jag varit i Caracas vid några tillfällen. Det är intressant att se hur extremt annorlunda synen på den offentliga platsen är där.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har aldrid varit någon tågmålare. När pendeltågen fick en egen scen på 90-talet så tyckte jag att det var lite märkligt att måla tåg, eftersom de, med få undantag, alltid togs ur trafik, och graffiti ska ju synas. För min del blev det för för mycket fokus på själva aktionen, och inget kvar av interaktionen med publiken. Det var viktigt att positionera mig då. Samtidigt är det alltid roligt att se ett målat tåg. Det är kanske som Akim i Berlin sa en gång: ”Tågen är grunden till graffiti, det är myten om New York som lever vidare”.

2007 Berlin Shok

Gör det du tycker är kul! Håll fast vid det, njut av varje dag och utveckla din stil och dig själv.
/ Tobias