Lucka 18 – Moun – Julkalendern 2014

1

Back in the days när jag var 6-7 år fick jag upp ögonen för Graffiti. Inte för att jag visste vad det överhuvudtaget var för något, men det var en såndär idé man bara får som barn. Min farsa ville ju stötta mina intressen, så vi åkte ofta ut och letade upp fames och fotograferade målningarna, och så höll det på under mina tidigare år i livet. Legobyggande varvades med graffitiskissande, som såg ut som.. ja du! Minns att jag målade en en piece på någon spånskiva i mitt rum med målarfärg tills päronen tvingade mig kasta ut den. Den såg fruktansvärd ut. Det var under en tid när det inte var ovanligt med feta brännare lite här och var i staden, och jag var alltid mest fascinerad över de målningar där det lades lite extra krut på kvalité och stil. Kom upp i åldern lite och hiphop var en del av min vardag, som mest fylldes med skateboardåkning. Jag taggade med pennor och burkar när det fanns, någon piece då och då men det var inte mycket mer än så. Intresset dog ut mer och mer, och jag utvecklade aldrig mitt målande till den nivån jag alltid hade velat vara på, dvs feta brännare med schyssta färger. Jag hade en period där jag knappt rörde en penna, och absolut inte en sprayburk. Jag fick helt enkelt inte utlopp för min kreativitet på samma sätt. Det var mycket annat i livet som gällde. Det var inte förrens i vintras som målandet satte igång, och denna gång på riktigt. Jag var, och är fortfarande i en period där jag behöver vara kreativ, och jag började pyssla med grafisk design. I samma veva träffade jag Gore ifrån Loads crew, blev riktigt imponerad över hans stil och målningar, och fick motivation att själv ta upp burkarna på nytt just for fun. Och nu snart ett år senare är jag helt fast igen, mer än jag någonsin varit. Nu känner jag dock att jag målar mest för mig själv och ingen annan. Jag lägger fokus på kvalitét och att utveckla min stil.

4
Graffiti betyder just nu väldigt mycket för mig. Jag ångrar lite att jag inte förvaltade detta intresse mer i yngre år, men man kan ju inte heller gå runt och gnälla över det som varit. Jag är glad att jag har hittat burkarna igen, och det har gett mig så sjukt mycket det senaste året. Det är en form av avkoppling från all hets och stress som man möts med dagligen. Det är skönt att bara vara ensam med ett gäng burkar, då finns det inget mer i världen för stunden än dig själv och väggen framför dig.

3

De graffitimålare som inspirerar mig är många. Jag inspireras av folk som är mångsidiga med sitt målande och inte sitter fast i samma stil livet ut. Målare som kan gå till en vägg utan någon större planering och slänga upp något riktigt tungt. Målare som kör välarbetade burners på grymma spots trots dagens klimat. Rubin har alltid varit en målare som jag finner inspirerande, men listan kan göras lång. Köpenhamn har många tunga namn och en scen som både är färgfylld och intressant.

 

2

Om 10 år har jag utvecklat en redig skäggväxt och en råtung stil på mina målningar. Jag kommer sköta arbete på ett sätt som ger mig mycket frihet och tid för att bland annat måla. Pengar kommer som oftast spenderas på resor ut från detta oftast för gråa land. En ordentlig ryggsäck kommer jag också att ha i ägo så att kannorna slipper bäras i tröjan när den så oskyldiga klädaffärspåsen spruckit halvvägs framme vid linjeväggen.

5

Big ups till alla som målar och lägger sin energi på sitt eget, och inte fyller dagarna med att gnälla över andras prylar. Tågmålarna skall ha stor cred för att de köttar på trots det hårda klimatet. Även ett stort tack till Maka som alltid slänger i polsk alkoholfri öl i kylboxen när jag tvingas sitta bakom ratten, och Baesk som bouncar mig med chrome, när månaden går mot sitt slut och färgskåpet är tomt!

/ Moun