Lucka 19 – Unir1 – Julkalendern 2014

Eos 193

Min tag snodde jag faktiskt från det svenska punk-bandet Satanic Surfers, de har en låt där de sjunger you and I are one i refrängen. Jag var ute och skulle fotta en grej när den låten kom på i mina lurar och jag insåg att det skulle kunna funka som tag. Låten heter egentligen ”u+ir1” men det kändes lite konstigt så jag ändrade det till ett &-tecken istället och bestämde mig för att börja köra det. Jag hade länge funderat på att byta från min förra tag Made då jag fått reda på att en kille i Sthlm skrev det någon gång på 90-talet och eventuellt var aktiv med lite street-art grejor fortfarande. Kändes lite respektlöst att använda en tag som någon redan hade kört men jag hade inte lyckats komma på någon ny som kändes bra. Jag hade skrivit Made under ganska många år och ville inte behöva byta tag igen efter ett par år så det var viktigt att komma på en tag som jag var säker på att ingen hade kört förut. Jag gillade även tanken på att ha en tag som är öppen för tolkningar. För mig betyder den att vi alla hänger samman på ett eller annat vis. Vad vi som individer väljer att utföra för handlingar får konsekvenser, vissa av dessa konsekvenser påverkar även människor utanför våra egna liv vilket gör att vi alla är sammankopplade. Sen att det fanns möjligheter att bokstavera tagen på en massa olika vis gjorde mig ännu mer intresserad. Jag hade börjat göra lite mer grafiska pieces den sista perioden jag skrev Made men när jag bytte tag sporrade det verkligen mitt skissande och jag utvecklades i riktning mot en mer grafisk stil i samband med detta.

 

IMG_9138

Jag blev intresserad av graffiti någon gång på mellanstadiet efter att ha sett en massa gamla målningar av Core som satt i området och som var en stor källa till inspiration för mig. De är från tidigt 90-tal men någon av dom sitter kvar än idag vilket måste vara sjukt ovanligt. Jag skissade och läste alla böcker om graffiti jag kom över men målade inte så mkt under mellanstadiet och högstadiet. År 2000 började jag måla mer på riktigt. Jag lärde känna Wack (senare Crack) som jag hängde mycket med. Jag gick med i Bus crew (Barn Utan Samvete/Beating Up the System) som han och Scar precis hade startat. Scar slutade måla nästan direkt därefter så det var jag, Crack och Clea/Arak/Bhr som reppade BUS. Vi målade även en hel del med Stab. Allt var nytt och spännande då, hela stan blev en lekplats med gott om ställen att upptäcka som man tidigare inte haft någon direkt anledning att uppsöka. Det var ett litet äventyr varenda gång man drog ut och det var intressant att se hur stan förändrades under nätterna.

Det var många starka upplevelser från den tiden och man lärde sig väldigt mycket i början. Hela grejen med att smyga runt och klura på hur man smartast går tillväga för att måla på ett kontrollerat sätt var roligt och är fortfarande en stor del av graff för mig. Vi målade dock väldigt mycket under dagtid då vilket idag känns rätt främmande när man tänker tillbaka på vissa av grejorna vi gjorde. Jag hade inte riktigt samma risktänk som nu, man brydde väl sig inte på samma sätt kanske..samtidigt känns det som det var mer lättsamt då på något vis. Med tanke den tekniska utveklingen känns det som att man får lägga större fokus på att inte lämna digitala spår efter sig på datorer/mobiler/kamror idag. Men jag är nog överdrivet paranoid på den fronten och det är något jag försöker släppa lite på. Det har periodvis hindrat mig från att vara öppen och fullt ut leva mitt liv såsom jag faktiskt vill leva det. Nu tänker jag att man ska göra det som får en att le, så länge man inte skadar någon annan och är en sjyst person mot sin omgivning så löser det sig alltid. Eventuella negativa konsekvenser av målandet kanske kommer en dag men då får man väl anpassa sitt målande till en nivå som känns bra för en just då, målandet kommer alltid finnas där i någon form.

hfus,u&ir1

Graffiti betyder en mix av så många saker för mig, det har garanterat påverkat mitt förhållningssättet till omvärlden. När jag var yngre tänkte jag alltid på kostnader i termer av burkar, ”hm, 60 spänn?! Det är ju 2 burkar…kan jag ju göra 2 pieces med om jag kör roller-fyll!” Kreativitet, äventyr, kaos, noja, utveckling, disciplin, frisk luft och kamratskap är några av beståndsdelarna av graffiti för mig. Upplevelserna man samlar på sig och att se sin stil utvecklas är det som är roligast. Jag tror att nästan alla människor hade kunnat hitta något dom gick igång på inom graffen, det finns en så stor bredd på vad man kan göra och vilken typ av upplevelse man söker efter. Från stressiga tågmissions till att chilla på ett fame, från traditionell graffiti till att hitta på egna galna stilar som kanske knappt är bokstäver ens..så länge man inte bryr sig för mycket om vad andra tycker och vågar gå sin egen väg känns det som en väldigt fri kultur.

Jag har alltid tecknat mkt och som barn fastnade ögonen på allt som var färg och form när man var ute och gick omkring. När graffitin väl fångat mitt intresse ritade jag inte något annat än bokstäver. Jag gillade att graffitikulturen verkade vara en egen liten värld med egna regler och ett hemligt språk som var öppet för alla som tog sig tid att sätta sig in i kulturen. Jag spelade mycket fotboll som ung men gillade aldrig den grabbiga kulturen eller när det blev för seriöst & resultatinriktat. När jag insåg att man kunde vara ute och göra sin egen grej på sina egna vilkor och inte bara få träning utan även utvecklas kreativt samtidigt som det var oförutsägbart och lite kaosigt slutade jag med fotbollen och uppslukades helt av graff och musik istället. När jag och en polare något år senare startade en hemsida med graffiti från Malmö döpte vi den därför till Instead of playing soccer (I.O.P.S) om det finns någon gammal räv som kommer ihåg den.

Jag vet inget annat som får mig att vara i nuet så mycket som när jag målar, det är det roligaste jag vet, jag får energi från det och man kan alltid bli bättre. Jag blir sällan helt nöjd med en målning och tror heller aldrig man kan bli helt ”färdig” med sin utveckling så jag ser inget direkt slut på det även om målandet kanske ändrar form genom åren. Även de perioder där jag inte målat så mycket så har min hjärna ändå tänkt på graff dagligen och det finns väl ingenting som talar för att den kommer vara mindre besatt av det i framtiden heller. Man är väl skadad för livet. :)

wtwdid,unir1,girls

En knashistoria som värmer om hjärtat lite är när jag och Crack som nyfrälsta toys var ute och letade efter någonstans att köra en tidig vårkväll i början av 2000-talet. Vi gick längs ett godsspår i Malmö hamn när vi passerade en tågtunnel där jag tidigare gjort en throw-up som jag var missnöjd med. Jag skulle bara köra över den lite snabbt innan vi gick vidare för att hitta något bra spot. Vi upptäckte att det var en rätt lodig gubbe i närheten som kollade skumt på oss så vi bestämde oss för att chilla en bit bort och låta honom försvinna innan vi gick in i tunneln. Efter ett par minuter var gubben som bortblåst och vi satte av mot tunneln, upp med en burk och ska precis börja köra..hinner bara dra några sträck när det helt plötsligt dundrar in ett lok in i andra änden av tunneln och som börjar tuta för fullt. Vi springer ut igen och ser då gubben i ett buskage intill med en walkie-talkie eller mobil i högsta hugg. Vi springer iväg med gubben jagandes efter oss, upp för en trappa till en stor vägkorsning som ligger ovanför tunneln, dumpar väskorna i några buskar. Vänder mig om och ser att gubben fortfarande jagar efter oss. Vi tar oss ner från bron igen och ut på spåret vi tidigare gått på, jag kollar upp på bron och ser ett antal polisbilar där uppe. Med blåljus i luften letar vi efter någonstans att gömma oss då vi just nu springer på ett spår som är väl synligt från där poliserna står uppe på bron..vi trixar oss igenom intilliggande företags bakgårdar för att de inte ska se vart vi tagit vägen. Vi hittar en smått undandskymd plats intill en lastbil och försöker panikartat komma på en strategi. Efter en stunds ivrigt debatterande ser vi att det sitter en man i förarhytten alldeles ovanför och bara stirrar på oss. Dags att springa vidare så vi fortsätter igenom ytterligare ett par bakgårdar när vi plötsligt möts av en piketbuss som låååångsamt glider på vägen på andra sidan ett stängsel, max 10 meter från där vi nu tryckt oss upp mot en husfasad. Nu började det kännas riktigt illa och i ren desperation knöt vi upp skynket på en lastbil som stod inne på området och klättrade in där bak. Vi låg där helt tysta och väntade på mörkret medans vi hörde hur de gick runt med hundar och letade efter oss utanför. Jag kom efter ett tag på att min morsa befann sig alldeles i närheten denna kväll så jag ringde henne och förklarade snällt att hon gärna fick komma och hämta oss. Efter lite övertalan gick hon med på att komma när hon var färdig med sitt. Sagt och gjort, morsan to the rescue! Hon ringer efter ungefär en halvtimme och står parkerad ett par hundra meter bort, vi lyckas smyga osedda bort till bilen och klarade oss undan..så ett stort tack till henne! Några dagar senare mötte Stab gubben som jagat oss när har var ute och scoopade, tydligen bodde han i en husvagn eller något liknande i området och fick betalt av företagen i området för att hålla ett vakande öga.

_DSC7211

Har ingen aning om hur mitt liv ser ut i framtiden men jag hoppas kunna resa mer och bo utomlands ett tag. Det finns en hel del spännande länder som jag skulle vilja utforska noggrannare. Jag letar efter det perfekta landet med ett varmt klimat och en avslappnad attityd till målandet och livet i största allmänhet att slå mig ner i. Annars är tanken att måla på och fortsätta utvecklas. Att utforska andra typer av målande är något jag gör nu och hoppas kunna hålla igång mer ordentligt framöver. Har gjort en del tavlor och pillat med screentryck då & då de senaste åren, det är något som känns som ett naturligt steg att lägga mer tid på framöver.

/ @unir_1