Lucka 2 – Le – Julkalendern 2014

DSC01203

Graffiti för mig betyder frihet och att ta makten över det offentliga rummet genom att uttrycka sig. Jag tycker att graffitin behövs för att öppna upp andra sätt att se på saker, den skapar en slags mångfald för kreativa uttryck. Jag har en stor respekt för alla de som målar och jag ser mycket av de delar som jag gillar i livet komma fram där, framförallt just den där frihetskänslan och handlingskraften att köra på från början till slut.

Graffitin har kommit att betyda mycket för mig, just nu är det något jag tänker på dagligen, hur jag ska utvecklas, vad jag ska göra, vad jag borde testa osv. Jag jobbar ständigt med mantrat ”kör bara kör”. och det som taggar mig är att jag har så mycket kvar att lära mig! Jag blir aldrig så peppad som när jag ser en målning som får mig att häpna och ofta kan jag inte släppa den förrän jag försökt lista ut hur den gjorts.

Jag har alltid velat måla stort sen jag var liten men tog aldrig tag i det, min energi och uppmuntran gick åt till idrott istället. Jag sneglade istället på den där graffpersonen, som jag ville hänga med men vågade inte, i min gamla hemstad Oskarshamn.

År 2009 fick jag projektleda ett gångtunnelprojekt i Helsingborg, där jag tillsammans med unga skulle måla en tunnel på temat trygghet och jämställdhet. Detta var i ett område som hade många motsättningar. Mitt uppdrag var att jag skulle försöka jobba med några i de olika skolorna för att skapa en slags dialog mellan dem och också få dem att äga sin plats tillsammans genom att skapa. Det var ett bra projekt som öppnade upp min målarlust ännu mer och jag blev fast besluten om att ta tag i det som jag tidigare inte vågat. 
Så det året testade jag för första gången att göra en character tillsammans med en målare från Malmö. Jag minns än idag pulsen, känslan av att dra en linje, hur jag stängde av allt runt mig för att gå in i total fokus. Omvärlden existerade inte, det var bara jag och väggen. Efter den upplevelsen var jag fast. Men tyvärr, så tog det några år tills jag övervann någon slags prestationsångest. Detta på grund av lite för mycket hype kring att jag som tjej som ville måla och det var många som överröste mig med målartips. Utan jag ville bara köra på då utan att tänka så mycket.

Efter min första målning började jag göra saker med markers. Åkte iväg på konstprojekt i England där jag målade en husvagn och olika träinstallationer och lämnad mina uttryck lite här och där runt om i Sverige. Det var under den perioden som jag började jag få upp mitt självförtroende kring målandet.

När jag flyttade till Stockholm år 2012 för att jobba i ett konstprojekt där jag skulle få barn att skapa inom olika konstområden, bestämde jag mig, på riktigt. Jag hade då hunnit målat tavlor och ställt ut tillsammans med bland annat Amara Por Dios som peppat mig att komma igång med sprayburken. Amara visade mig målare som jag kunde relatera till och som gav mig en extra kick att komma igång. ”Kan de så kan jag” blev mitt nya mantra. Därefter kontaktade jag folk och nu har jag mer eller mindre målat i ett år med sprayburken.

För mig är det ”point of no return” med målandet. Jag har öppnat något fantastiskt som jag inte vet vart det kommer ta mig. Mött en massa fina människor som inspirerar mig. Det här är typ det enda i mitt liv som jag känner mig säker på att jag vill fortsätta med. Detta är på mina villkor och gillar du det inte så är det helt okej för mig.

 

IMG_6937

 

Om 10 år vill jag ha utvecklat min stil och åkt utomlands för att måla.  Jag vill vara mer säker på mitt uttryck. Sen hoppas jag att fler hbtq-personer ska ha börjat med graffiti och att mångfalden inom graffitiscenen har ökat här i Sverige. Sen tycker jag att varje situation som är ny innebär ofta att en lär sig något nytt om sig själv, så jag har inte så mycket till planer egentligen. Jag är mest nyfiken på vart det här kommer ta mig och att måla utan en massa snack.

DSC01328

 

Jag har en stor respekt för Dart och Amara Por Dios och Husk mit navn, som målare. Sen har jag fått äran att vara involverad i målarprojekt leda av Ligisd och Ruskig. Det är två personer som jag verkligen har med mig när jag målar, deras erfarenhet och inställning inspirerar mig. Emmilou är den som jag verkligen kan prata med det mesta om när det gäller den rent mentala inställningen till målandet.

 

DSC00561

 



Caps och cans… Jag gillar skarpa grafiska linjer och därför är mina favoriter skinny level 1 och 2. Men banancapen, yellow banana från MTN är också en favorit. Montana Black brukar jag använda mig av när det kommer till sprayburkar.

 

10410053_10152533161031654_909465926_n

 

Till alla er som läser… Kör på du som är sugen, alla stilar är välkomna, det är bara du själv som sätter din egen press. Graffiti är frihet.

// LE


http://erikssonlina.wordpress.com