Lucka 20 – Mag – Julkalendern 2014

Min tag är Mag, en förenkling av mitt namn, Magnus. Jag fick bestämt nog en släng av fyrtioårskris 2012 när jag började måla igen efter mer än två decenniers frånvaro från graffitin. När jag målade förr (1984-1990) bytte jag namn oftare än jag bytte strumpor, då man inte kunde låta bli att ”måla” på olämpliga ställen i sitt närområde. Nu är det faktiskt befriande att slippa allt det där och endast måla lagligt och inte behöva lägga energi på själva handlingen eller skydda sin identitet utan bara fokusera på nöjet och det konstnärliga. Dock har jag fortfarande full förståelse för de som söker efter kicken, även fast det aldrig riktigt var min grej, utan snarare något som ingick i graffitin på den tiden, fanns liksom inga andra alternativ då.

image_00003

Jag är född i början av sjuttiotalet och uppvuxen vid Odenplan (Vasastan) i centrala Stockholm. Började som de flesta att måla 1984 efter att Style Wars visats på tv. Vi hade ett stort gäng med målare/breakare under namnet TGT, en härligt naiv tid som varade i flera år. Jag hängde mycket tillsammans med Dust (målare/breakare), vi kollade på Beat Street och lusläste Subway Art, tillsammans sög vi åt oss hip hop -kulturen som svampar. Vi var först ut att måla under S:t Eriksbron och i krokarna runt Stadsbiblioteket, kommer ihåg hur sjukt stolta vi var över våra lokala bedrifter. En annan stor inspirationskälla under de tidiga åren var Sham från Toy Co som gick i samma plugg som mig, vi möttes ibland i korridoren och jämförde skisser som vi ritat under lektionerna.

1987 började jag hänga på Odenplan där det skedde ett generationsskifte då tidigare gäng börjat ta steget mot vuxenlivet. Träffande i den här vevan Mats och nya kompisar från Golden Eagle Posse (namnet kommer från den förgyllda örnskulptur som står i ett skyltfönster vid Odenplan). Jag och Mats blev snabbt bästa vänner och bildade graff-duon WDK (Wasa District Kingz). Fritidsförvaltningen hade en ledig lokal på Hälsingegatan som vi fick hyra exklusivt för 20kr/år, där öppnade vi en Airbrush-ateljé i helt egen regi. Detta blev basen för vårt skapande. WDK Headquarter, här satt vi och målade som tokar all ledig tid. Måleriuppdragen växte på träd. Vi var så väl synkade att vi oftast målade på samma ryggplatta/tavelduk samtidigt.

1988 var den bästa av tider, vi var kungar i vår egen del av stan och gjorde precis som vi ville, allt kretsade kring just Odenplan och vårt eget skapande, omvärlden bekom oss inte nämnvärt.1990 däremot, var jag proppmätt på graffen och lade allt på hyllan för gott, trodde jag. Men ack så fel jag hade…

Nitton år senare (2009) släppte artisten Mange Schmidt en platta som heter just ”Odenplan 1988” och bad inför releasen WDK att gräva fram en gammal originalskiss och leta upp bilder till plattans konvolut och singelomslag. Vi gjorde även en retro-ryggplatta till Manges jeansjacka på singelomslaget. Detta sådde ett nytt graffiti-frö inom mig och blev smygstarten till comebacken några år senare. Efter någon tids velande, och lite tekniksnack med super-rutinerade Skize vågade jag 2012 börja måla igen. Jag handlade burkar och caps med omsorg, körde ner till Norrköping och drog de första skakiga spraylinjerna på 22år. Någon vecka senare var det dags igen, då hade jag enkelt lyckats övertala min gamla WDK-kompanjon Mats att haka på. I samma veva hade Edward Munchs världsberömda Skriet -tavla auktionerats ut för löjligt högt belopp, vi var bara tvungna att göra piecen ”SÅLD” som blev rätt kul och uppskattades av många då den träffade rätt i tiden.
image_00002
De graffitimålare som inspirerat mig mest är som för de allra flesta, Bando och Mode2. Har än idag en förkärlek för just fransk graffiti, tycker den överlag är vassast. Gillar deras teknisk avancerade och lekfulla stil med mycket känsla, gärna lite skitigt uttryck med influenser från vanlig konventionell konst. Många av de franska målarna använder burkarna på ett mer lekfullt sätt än vad vi normalt gör i Sverige, en super-skinny linje kan bli tjock och sedan tunn igen, allt i samma rörelse. De arbetar med rörlig handled istället för att som brukligt ha den mer statiskt fixerad.
Målar idag ofta med Pierre aka. Pencil, vi kör ESC-crew (#flyktfrånvardagen) tillsammans. Det samarbetet påminner mycket om WDK och inspirerar mig mycket då vi i regel tänker på samma sätt. När vi i somras målade en Spawn-tribut i Rågsved så stod vi på en och samma byggställning och målade på ”The Violator -clownens” ansikte samtidigt, mycket kreativt och inspirerande. Gillar när ingen riktigt vet hur resultatet ska bli och båda målar fritt på känsla och anpassar allt eftersom.

 

image_00005

Sveriges graffkultur blommar verkligen idag, aldrig förr har vi haft en sån energi och utveckling. Förr hade man med sig sin blackbook vart man än gick och visade skisser/bilder för varandra, nu sköter Instagram och andra sociala medier den biten. Lite av charmen går givetvis förlorad men utvecklingen blir blixtsnabb istället. Älskar att gamla normer bryts när vanlig konst, graffiti och streetart förenas med sprayburken som gemensam nämnare. Förr hade vi en handfull kungar som influerade omvärlden, idag finns de i tusental. Variationsrikedomen och kvalitén är enormt bra, mycket inspirerande.
Många har starka åsikter angående nolltoleransen men jag ser den inte som något direkt problem rent praktiskt men ett reellt hot mot yttrandefriheten. Ibland känns det som om allt bara handlar om lagliga öppna väggar när den frågan i själva verket är sekundär. Hur som helst så hyser jag enorm respekt och vördnad för de eldsjälar som driver kampen mot graffiti -censur och trångsynthet. Ni gör ett strålande jobb!
image_00004

Caps och cans som jag helst använder är tyska Montana Black eller Ironlak, de har lite mjukare ventil än många andra fabrikat, ger bra känsla och kontroll. För enkelheten skull använder jag bara två olika sorters caps: Montana Black original och Mtn94 skinny. När det gäller att skissa så har jag en lite annorlunda approach då jag nästan aldrig använder blyerts och suddgummi utan helst kör freestyle med kulspetspenna eller tusch. Tycker att man får lite intressantare flow på det sättet samtidigt som man avdramatiserar den kreativa processen, det blir mer lekfullt. Om det känns svårt så brukar jag minska formatet, skissar sällan på större än A5 -ark. En grej som jag alltid tjatar om är skyddsmask eftersom det är så otroligt dumt att måla utan, konsekvenserna kan bli hemska vilket känns onödigt. Försöker bilda andra att göra detsamma genom att märka mina bildinlägg på @mag_oldgoldgraffiti med #paintsafe och #användmask, låter kanske lite präktigt, men alla vet innerst inne att det är den rätta vägen. Var rädda om er helt enkelt.

image_00001

Till sist vill jag hälsa till alla vänner och grymma graffare där ute, hoppas ni alla får en riktigt trevlig jul och ett fantastisk år 2015.

/ Mag