Lucka 24 – Abyss – Julkalendern 2014

Jag skriver Abyss. Eller så snarare målar jag den bokstavskombinationen. Jag känner faktiskt inte att jag kan kalla mig en writer. En writer enligt mig är någon som går ut hårt för att få upp sitt namn på gatan med bra stil, t ex Tomcat eller Triss. Jag är väl mer en graffitikonstnär hur löjligt det nu än låter. Eller en graffiti artist om man ska slänga sig med engelska termer. Visst har jag målat en hel del olagligt, det är ändå det som till viss del är kärnan i graffiti på något sätt, men jag har aldrig haft ambitionen att få upp min namn. Även om jag har stor respekt och beundran för dom som fokuserar på det, så är det aldrig något jag har satt högst. Formen på bokstäverna har alltid varit överprioriterat underlaget så att säga.

IMG_0841

 

Allt började med att jag och min bästa kompis började intressera oss för graffiti och tags, mycket för att hans storebror målade. Han var en ganska känd tågmålare och jag minns att vi smög in på hans rum och tittade på hans skisser, foton och sönderbombade inventarier med stor nyfikenhet och förtjusning. Så småningom började vi förstå att det var ut med tunnelbane- och pendeltågslinjen man kunde kolla på graffiti, som i stort sett var helt obuffade på den här tiden. I samma veva började vi springa runt och fotografera alla målningar vi gillade och jag tror aldrig jag kommer att återfå en sån övermäktig känsla som när vi upptäckte Bromsens industriområde vid decennieskiftet 80–90. Vi var 10 år och blev helt sanslöst hänförda. Burners av Circle, Wierd, Card och Pure var något högt över det vi hade sett dittills. Intresset höll i sig men idén att själv börja måla kändes avlägsen och främmande. Att skaffa burkar och smyga ut mitt i natten kändes som en omöjlighet.

 

DSC_0898

 

Ungefär fem år senare hade jag börjat att åka mycket skateboard och jag var särkilt imponerad av P-nut och hans kompanjoner från BAB crew. När jag upptäckte att han var en av de coola skejtarna i Fryshuset i Stockholm så närmade jag sakteliga honom med mitt graffitiintresse. Jag hade fortfarande inte gjort en enda piece men hade enligt mig själv och mina vänner börjat bli hyfsat vass på att skissa. Jag visade några skisser för P-nut som redan hade fattat hela grejen med att racka burkar, måla tåg och bomba. Han blev märkbart imponerad och föreslog att jag kunde göra hans skisser som han sedan kunde måla. Lika sjukt som det låter nu, lika mäktigt kändes det då, att jag skulle bli P-nuts hemliga ”spökskrivare”. Efter en mängd skisser och målningar så föreslog han att jag skulle följa med och knasa. Jag vet inte om det var medvetet, men han påstod att han inte förstod skissen och jag behövde hjälpa till. Där och då, på ett brofundament i längst pendellinjen i Trångsund, hade jag sprejat mina första lines. Sen den dagen är jag fast. Så big up till P-nut som fortfarande är en god vän, 20 år senare.

WATR
En av de fetaste grejerna med graff är den community man får ta del av som målare. Tack vare internet har det blivit enkelt att få eller ta kontakt med målare runt om i världen. Att resa har varit en stor del av mitt grafftiiliv och att träffa och måla med folk man respekterar och ser upp till är nästan större än målandet självt. Visst finns det baksidor med nätet och Instagram, man bli ganska blasé av att matas med så mycket bilder hela tiden att man sällan blir imponerad nuförtiden. Även stilarna har blivit mer likriktade vilket gör att det inte känns lika spännande att komma till ett nytt land längre. Förut var stilarna mer lokala, vilket hade en viss charm. Men jag tycker väl ändå fördelarna med kontaktnätet väger upp. Och även om det på ett sätt känns sjukt töntigt med likes på Instagram kan jag inte sticka under stolen med att det känns rätt coolt att få en like av t ex Seen.

 

P1070304

Finland, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, USA. Listan kan göras ganska lång på länder där jag målat och träffat några av de i mitt tycke bästa målarna som finns, personer jag knappt kunde drömma om att få måla tillsammans med. Köpenhamn är den fetaste staden jag har besökt graffitimässigt. Den har allt. Bra stämning, riktigt bra writers, det rullar panels på tågen, streetbombing i världsklass och feta fames. De som inspirerat mig är oftast målare som har ena foten kvar i traditionell graff och andra foten i nytänkande och exprimentlusta. Blir det för innovativt är det lätt att graffitikänslan försvinner, är det för traditionellt blir det endast kvar hyllningsmåleri till en svunnen tid. Egs, Cazter, Nomad, Dmote, Sage, Jurne, Rage och Dems är enligt mig bra exempel på folk som har en bra balans.
 DSC_0445
Till sist vill jag säga att även om graffiti är något av det viktigaste i mitt liv så ska man inte ta det på för stort allvar. Det är färg och form på en yta, det är meningen att det ska vara roligt.
//Abyss163 – KCN – PUBB
Instagram @abyss163