Lucka 8 – CFL – Julkalendern 2014

CFL2013_2

Jag skriver CFL och de crews jag är med är CPT och WSR. Jag skriver CFL av ett ganska logiskt skäl. Då alla mina veckopengar gick till dåtidens arkadhallar kändes det naturligt att skriva samma initialer som jag gjorde när man kom in på High Score listorna på flipperspel som Black Night & Pinbot. Det kändes konstigt att välja ett engelskt ord fast det var det man egentligen skulle göra. Senare har jag såklart kört många olika tags med mer engelsk klang såsom Crazee, Dali, Hades, Chad, Blast, Jeff 181, Kemi osv..CFL är ju inte den roligaste textkombo man kan tänka ut men är ett namn som jag aldrig kommer ifrån.
Back in the days… (när började du måla, vad va bättre förr, minnen, vilka målade du med)
Jag tog mina första staplande steg hösten 1984, enkla tags med små spritpennor gällde. Våren 1985 gjorde jag min första piece med min dåvarande partner & mentor E.T. Han var en veteran som hade hållit på minst 6 månader längre än mig, en evighet på den tiden. Så jag anser mig själv vara del av den andra vågen av tidig graffiti i Västerås. Via honom kom jag i kontakt med bla Puppet, Meanie, Jojo 3, Lizz, DD22 och andra tidiga Västerås profiler.
Det som var kul på den tiden var att ingen visste egentligen nåt om hur man gjorde, allt blev en diskussion- vilka burkar är bäst, var är det enklast att racka, vilka caps går att sno, vilka pennor funkar osv. Bara att få tag på en Posca penna var ju ett mission. Eftersom graffiti var en sån pass ny företeelse så famlade de flesta i mörkret men tillsammans hjälpte man varandra. Det positiva med detta var att folk verkligen la sin själ i både skisser & målningar för alla ville bli bättre. Stil betydde allt. Sen när alla började att resa, runt 1986, fick man äntligen se hur mycket detta hade spridit sig i Europa och hur grymt mycket bättre de var än i Sverige- Chocken att se bilder från Amsterdam & Paris var ju så stor att nästan hela Sveriges writers ändrade stil från den tidigare lite bubbligare och mjukare NYC graffen till den hårdare Crime Time Kings stilen.
Att säga att det var bättre förr tror jag inte riktigt på. Jag personligen gillar att det finns alla regnbågens färger, det finns alla caps man kan tänka sig, man kan titta på vad som helst som man gillar via nätet och det är lättare att träffa nytt folk då informationen är enklare att få tag på. De som säger att allt var bättre förr är oftast folk som verkligen har trappat ner på målandet eller slutat helt. Däremot kan jag tycka att allt är lite för tillrättalagt med graffitibutiker, lagliga väggar, workshops osv. Det som kunde ta år att bemästra tidigare tar idag månader. Titta på Diseys målningar från 1986 tex, så tight och bra är det inte många idag som klår och det gjordes med riktiga skitburkar i jämförelse mot de märken som finns idag.

CFL2013
Under årens lopp så har jag såklart haft en hel del sköna typer som jag målat med- Care, Puppet, Deo, Quality, Venus & Samot, för att nämna några som står mig nära. Har alltid velat måla med folk som har skön attityd, inte alltid den som var mest tekniskt eller välkänd(fast de jag nämner stämmer ju ganska bra på det påståendet). Har väl alltid hookat med folk som gjort att jag blivit sugen på att måla mer och ändra mina egna vanor gällande teknik & stil. Vissa väljer att måla vidare, som jag, och vissa slutar. Men de är fortfarande bland mina bästa vänner och det är alltid nära att träffas för att gå ut och ta en bira eller två.

CFL2014

För mig betyder graffiti frihet- frihet att göra det jag känner för och måla där jag vill måla. Jag målar inte för andra, jag målar för mitt eget höga nöjes skull. Jag har aldrig suktat efter att få måla med den eller den writern och jag har svårt att bli starstruck, har väl bara hänt några gånger, tex när SeenUA tatuerade mig i början av 90-talet eller när jag fick träffa NOC 167 hos Henry Chalfant 1986. Att en del gillar det man gör är såklart jättekul, men det är inte drivkraften. Det handlar om kvalitet och kvantitet. Att bara måla på lagliga ställen, göra 15 pieces per år och sen publicera dessa om och om igen är inte vad graffiti är för mig, då är man konstnär, inte writer. Tiderna ändras såklart och med åldern blir man tyvärr lite bekväm av sig och jag uppskattar jag lugna ställen men att det idag finns det writers som aldrig målat tåg, aldrig kört olagligt, aldrig haft knas men är ändå lika respekterade som de som pumpar ut pieces varje vecka, tycker personligen att det är väldigt konstigt. Tycker att man ska ut i rännstenen ibland och bara köra- den spontanitet som genereras då kan inte dupliceras på ett lagligt ställe tyvärr.
Tror faktiskt att jag började måla pga att det var nåt nytt som hände. En klasskamrat till mig, Pop 14, breakdansade och drog lite tags och jag blev snabbt insugen i kulturen. Såklart har jag haft uppehåll då andra saker i livet kommit mellan men graffitin har alltid funnits där. Fast det har blivit många målningar gjorda under åren så har jag alltid haft drivet att testa nya saker och jag är inte klar än.

CFL2011

Det finns så sjukt många målare jag respekterar och beundrar av olika skäl, tex; LEE, SeenUA, NOC 167, Blade, Iz the Wiz, Dondi, Kel 1st, Fuzz, Puppet, Meanie, Disey & Ziggy, Delta, Sento, Bando, Mode2, Shoe, Lokiss, Towns, Cunt HFU, Ja One, Dems, Razor, ZZ Top, Rage, Round, Revok, Rime, Pose, Omens, Vizie, Kaos VIM, Nug, Mins & Les, Swet, Bates, Sabe, Trama, Venus, Samot, Rens, Marvel, Leon, Uzi….listan kan fortsättas i evighet….
Har svårt at sätta fingret på varför jag gillar så skilda målare men det kan vara en pil som avgör, en färgkombo som är ”fel” men ändå blir rätt, en teknik som man beundrar, annorlunda tänk bakom bokstäverna osv. Det de har gemensamt är att de alla har gjort ett intryck på mig och fått mig att tänka i andra banor.

CFL2008

Det känns som att graffen i sverige har blivit indelat i två läger- de som röjer på tåg och väggar kontra de som har som högsta önskan att lägga en 3 dagars produktion. Ser inga problem med detta då jag själv gjort bägge delarna och uppskattar bägge. I dagsläget är jag dock helt less på stora produktioner men är personerna bakom tagsen schyssta så funkar det för mig. En önskan hade ju varit att alla tänker lite mer utanför boxen vilket jag inte ser så ofta, framför allt inte hos de som målat en kortare stund.
Just nu verkar det tyvärr vara en nedåt trend på antalet utövare i detta land- om det beror på att det inte anses coolt att måla, det buffas för hårt, att folk är trötta på graff, att det finns för få ställen att måla lagligt eller vad det nu är har jag inget svar på. Att de inte ser tjusningen i att se en ny välgjord målning av Marvel, Dart, Skil, Puppet, Gauge osv är oförståeligt- vem kan inte gilla det? Under åren som jag har varit aktiv så har detta såklart gått upp och ner så förhoppningsvis så kommer det en ny generation hungriga writers snart som värdesätter kvalitet och kvantitet- går det i Danmark så går det här.
Självklart så kommer graffiti överleva i många år till, så länge folk vill uttrycka sig och göra detta fast det kan involvera hårda straff och skulder så kommer det köras på, jag vet att det är min plan i varje fall.

Vill passa på att hälsa mina bästa vänner i CPT och WSR, vi har hållit ihop i över 20 år så låt oss göra det lika länge till. Vill speciellt tacka E.T, Puppet & Venus för att ha utvecklat mig som målare och person, alla på ert eget sätt.
En liten hälsning till er som startat ganska nyligen; hitta en mentor som kört ett tag alternativt gå fram till någon gammal räv som du ser måla i nåt fame- är de trevliga så kan de lära ut ett och annat trick som ni kommer ha nytta av. Och kör det ni vill, inte vad ni tror att andra ska gilla. Det brukar bli bäst så. Sen ska man skissa, skissa, skissa, det finns inga genvägar där tyvärr.
Vill även säga hej till alla trevliga personer som jag fått måla med, skissa med, skrattat med och festat med genom dessa galna år- ni vet vilka ni är.

/ CFL